Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trånande svårmodighet, strålade ur de
mörka ögonen.
Elis! — Vill ni då alldeles icke
deltaga i edra kamraters glädje. —
Upplågar då ingen gnista af munterhet hos
er, nu, då ni hemkommit och undsluppit
de faror, hvarmed de bedrägliga
hafsvågorna hotat er, nu, då ni åter beträdt
fäderneslandets jord.
Så talade flickan med sakta, ljuf röst,
i det hon kastade sin arm omkring
ynglingen. Elis Fröbom, liksom uppvaknande
ur en djup dröm, skådade flickan
i ögonen, fattade hennes hand, tryckte
den till sitt bröst, och man märkte
ganska väl att flickans ljufva ord djupt
inträngt i hans inre. Ack! började han
ändtligen liksom besinnande sig, ack! med
min fröjd, min glädje är det nu en gång
förbi. Åtminstone kan jag alldeles icke
instämma i mina kamraters vilda lustighet.
Gå in mitt goda barn, skratta och
roa dig med de andra om du förmår det,
men lemna den sorgsne, dystra Elis
ensam här ute, han skulle förderfva all din
glädje. — Men vänta! Du behagar mig
rätt mycket, och jag önskar att du måtte
vänligt påminna dig mig, när jag åter
är ute på hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>