Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid dessa orden framtog han tvenne
blanka dukater, drog en skön Ostindisk
Shavl ur bröstfickan, och räckte dem åt
flickan. Men klara tårar framträngde i
hennes ögon, hon stod upp, lade dukaterna
på bänken och sade: Ack! behåll edra
dukater, de göra mig endast ledsen, men
denna sköna shavl skall jag bära som ett
kärt minne af er, och ett år härefter skall
ni väl icke mera råka mig när ni firar er
hönsning här i Haga.
Vid dessa orden smög sig flickan med
bägge händerna för ansigtet, öfver gatan,
i stället för att återvända till gästgifvaregården.
Ånyo nedsjönk Elis Fröbom i
sina dystra drömmar, och ropade
slutligen när munterheten der inne i krogstugan
blef rätt stojande och öfverljudd:
Ack! om jag ändå låge begrafven i
hafvets djupaste afgrund! — ty här i
verlden finnes ingen menniska mera, med
hvilken jag kan glädja mig.
Då sade en djup, sträf röst tätt
bakom honom: Ni måste hafva erfarit allt
för stora olyckor, unge man, efter ni
önskar er döden i en ålder då ni först rätt
skulle börja lefva.
Elis vände sig om och blef varse
en gammal gruf-arbetare, hvilken med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
