Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
armarna lagde i kors, stod lutad mot
planket utanför gärtgifvaregården, och
som betraktade honom med alvarsamma,
genomträngande blickar. När Elis länge
sett på gubben, förekom det honom,
likasom en bekant gestalt, i den vilda
ödemarken i hvilhen han trodde sig förflyttad,
vänligt tröstande trädde emot honom.
Han samlade sig och berättade, att hans
far varit en dugtig sjöman, men omkommit
i samma storm ur hvilken han sjelf
blifvit räddad på ett underbart sätt. Hans
bägge bröder hade som soldatar stupat i
kriget, och hans stackars gamla mor
hade ej haft annat att lefva af, än den
rikliga sold han erhöll, och delade med
henne efter hvarje Ostindisk resa. Ty,
sjöman hade han nu en gång måst blifva,
emedan han från barndomen varit bestämd
dertill, och det hade således synts
honom en stor lycka att träda i Ostindiska
kompagniets tjenst. Vinsten hade denna
gången varit rikare än någonsin, och en
hvar af matroserna, hade utom sin
aflöning, erhållit en betydlig penning-skänk,
så att han med fickorna fulla af dukater,
med barnslig glädje sprungit till den lilla
kojan der hans mor bodde. Men
främmande ansigten hade sett på honom
genom fönstren, och en ung qvinna, som
ändtligen öppnat dörren för honom, hade
med kall, sträf ton underrättat honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
