Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denne hade det en gång förekommit, då han
låg i feber-drömmar, som om hafvets
vågor runnit bort, och en omätlig afgrund
öppnat sig för honom, så att han tydligt
urskiljde de ohyggliga vidundren på
hafvets botten, hvilka vältrade sig bland
sällsynta snäckor och korall-växter,
mellan underbara stenarter, till dess de
blefvo liggande utan lif, stela och med
uppspärrade gap. Den gamle sjömannen
trodde, att denna syn bebådade en snar död
i vågorna, och verkligen störtade han
kort derpå öfver däck i hafvet, och var
utan räddning försvunnen. Derpå tänkte
Elis; ty svalget förekom honom som den
uttorkade hafsbottnen, och de svarta
stenarterna, den blåaktiga och röda
kopparslaggen syntes honom som ohyggliga
vidunder, hvilka utsträckte sina polyp-armar
efter honom. — Händelsen gjorde att
just då uppstego några gruf-arbetare ur
djupet, hvilka i sin dunkla bergsmansdrägt
med sina svarta förbrända ansigten, väl
liknade rysliga odjur, hvilka mödosamt
framkröpo ur jordens sköte och banade
sig väg upp till fria luften.
En kall rysning öfvergeck Elis, och
hvad som aldrig förr händt den dristige
sjömannen, han kände en svindel; det
förekom, honom liksom osynliga händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
