- Project Runeberg -  Naturvetenskap och kristendom /
32

(1913) [MARC] Author: Frédéric Bettex Translator: Hanna Östberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: Translator Hanna Östberg is or might still be alive. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Framåtskridande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grekernas skönhetssinne och romarnas viljestyrka. Ännu
djärvare uttrycker sig professor Holzer[1]: »Att alls tala
om mål för mänskligheten är meningslöst; likaså är
begreppet framsteg ett tomt talesätt, ty mogna
kulturers vanmakt gent emot lekamligt starkare barbarer
hör just till regeln i historien».

Icke antalet sakförhållanden och slutledningar,
uppfinningar och upptäckter, som vi med svett och
möda under årtusenden förvärvat och under vilkas
börda vi nästan digna, utgör måttet på vår andliga
ståndpunkt och vår andliga storhet, utan den
andekraft, med vilken människan tillvaratar det för henne
tillgängliga, det må vara mycket eller litet. Så
förstod Newton att av ett äpples fall slå mer andligt
mynt än miljoner bildade nu för tiden få ut av hela
sin naturåskådning. Men denna andekraft har icke
tilltagit, ty — och detta är för den djupare
blickande av avgörande betydelse — vårt språk, denna
tillförlitliga måttstock på ett folks andliga bildning
och hela ståndpunkt, har icke blivit högre. Fastmer
påstår Schopenhauer: »Språkens småningom inträdande
degradation — ju äldre ett språk är, dess
fullkomligare är det, såsom synes av sanskrit — är ett
betänkligt argument mot den omtyckta teorien om
’mänsklighetens ständiga framåtskridande’».[2] Vi tala
icke mer poetiskt än Homeros och Sakuntala, icke
mer filosofiskt logiskt än Phädo, icke mer dramatiskt
än Ödipus på Kolonos, icke kortare och mera
träffande än lacedemonerna, för att nu icke tala om att





[1] Ulm, Festrede am 25 "Februari 1897.
[2] Par. u. Paral., § 307.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:11:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/natukrist/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free