Note:
Translator Hanna Östberg is or might still be alive.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kilo näring och de hundratals miljoner små dosor,
som mänskligheten dagligen behöver, och löda dessa
senare. Och detta allt skulle ske med larm och
buller, med allehanda arbetsfaror och omkostnader, och
runt omkring skulle det kanske uppstå berg av
obehagliga avskräden och hav av illaluktande vätskor.
Och andra tusenden skulle beständigt vara sysselsatta
med den oupphörliga inpackningen, adresseringen och
försändningen, med mottagandet, eller kontrollerandet
och inkasserandet och utdelandet av dessa små dosor.
Och uppstår någonstädes en störning i driften eller
samfärdseln, så inträder genast hungersnöd. Skola dessa
med anilin väl vackert himmelsblå eller rosa färgade
piller bekomma varje mage väl och icke på några
veckor och månader förskaffa mången svåra
lidanden? Och allt detta för att mänskligheten en gång,
befriad från det för henne allra hälsosammaste
arbetet, jordbruket, må med sina små kemiska dosor i
handen sysslolös och tärd av ledsnad vandra över
den med törne och tistel övervuxna jorden, eller till
och med enligt professor Berthelots åsikt genom
öknarna, vilkas luft är vida hälsosammare än
skogarnas och ängarnas (!). Ingen glad fest eller bankett
mer, intet de dagliga, gemensamma
familjemåltidernas band mer! Var och en krafsar stundligen i sin
tioöresdosa... och vet för resten icke vad han skall
taga sig till! Ty det har visat sig att så snart
nödvändighetens gadd icke mer finns till, åstadkommer
människan varken andligt eller lekamligt någonting
värdefullt utan stagnerar, som man kan se på
Fidsjiöarnas och Tahitis invånare och på forntidens romare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
