Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Vilhelmina och sjölandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rikligt tilltagen, ty resan räcker kanske bortåt 14 dagar.
Numera börja bönderna dock använda även vanliga slädar,
och det är mest fjällborna, som ännu åka i sådana skrindor.
När det är skarsnö, färdas lappmarksborna mest
på skidor, och ofta ser man hela familjer komma på
skidor till kyrkan. Andra böndagen i april kallas
skarböndagen, därför att det då vanligtvis är skare och gott
skidföre.
I Vilhelmina finns det gott om villebråd, i synnerhet
älg och skogsfågel. Förr var här också ett riktigt
björnland, och för 30 år sedan levde här en gammal man,
som hade skjutit inte mindre än aderton björnar. Det
var – församlingens kyrkoherde. Numera ha dock
björnarna nästan försvunnit, som det alltid brukar gå, där
odlingen tränger fram.
Sådana år, då lämlarna företaga sina vandringar, blir
det ett egendomligt djurliv i trakten. Gårdsplaner och
trädgårdar vimla av de små brokiga djuren, och en
hel mängd uvar och ugglor följa efter lämlarna för att
kalasa på dem. Om nätterna hör man då uvarnas och
ugglornas hemska skrik, uvar bruka slå sig ned i
kyrktornet, och det är ett talesätt i trakten: »skrika som uven
i Vilhelmina kyrktorn». Ugglorna kunna bli ganska
närgångna. Så hände det en fru i kyrkbyn, att när hon
en kväll kom in i sitt kök, satt där på en utspänd klädlina
en stor uggla och glodde på henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
