Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Utvecklingslärans innehåll och betydelse samt dess berättigande. Rudimentära organ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 ERNST HÆCKEl.
vecklingshistoria eller ontogenien. Utom denna finnes
dock en annan utvecklingshistoria, nämligen hela släktets
utvecklingshistoria eller fylogenien, hvilken står i ett
viktigt förhållande till den förra, och som väsentligen hämtar
sitt material ur läran om de utdöda djuren eller
paleontologien. Vi skola i det följande få se att ontogenien
och fylogenien äro två företeelser, hvilka i det stora hela
gå i det närmaste parallellt med hvarandra. Vi skola få se
att ontogenien är ett förkortadt och påskyndat upprepande
af den paleontologiska utvecklingshistorien eller fylogenien.
Denna den s. k. »biogenetiska grundlagen» kan,
anmärka vi, endast och allenast förklaras och till sina
orsaker förstås, om den sättes i samband med utvecklingsläran.
Descendensteorien visar oss dessutom äfven, hvarför öfver
hufvud de enskilda djuren och växterna måste utveckla sig,
hvarför de icke med ens träda in i lifvet fixa och färdiga.
Ingen öfvernaturlig skapelsehistoria kan på något sätt
förklara för oss den organiska utvecklingens stora gåta. Det
mytologiska diktandets oklara töckenbild kan icke längre
bestå inför den naturvetenskapliga kunskapens klara solljus.
Af ett alldeles särskildt intresse äro bland dessa
allmänna biologiska fenomen de, hvilka tjäna till vederläggning
af det vanliga antagandet, att hvarje organism är produkten
af en planmässigt alstrande skaparkraft. Ingenting har i
detta afseende förorsakat den äldre naturforskningen så stora
svårigheter som förklaringen af de s. k. rudimentära
organen, d. v. s. de delar af djur- eller växtkroppen,
hvilka egentligen äro utan funktion, utan fysiologisk
betydelse och dock äro formellt tillstädes. Dessa delar
förtjäna den allra största uppmärksamhet, ehuru de flesta
människor veta alls intet om dem. Nästan hvarje högre
utvecklad organism, nästan hvarje djur och hvarje växt äger
jämte sina väl utvecklade, fungerande delar äfven sådana,
som icke äga någon påvisbar fysiologisk betydelse.
Exempel härpå finnas öfverallt. Ett af de
märkvärdigaste ehuru oansenligaste organ af detta slag är det lilla
halfmånformiga veck, som vi äga vid vår inre ögonvrå,
den s. k. plica semilunaris. Detta obetydliga
hudveck gör alls ingen nytta för vårt öga; det är blott den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
