Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Skapelsehistorien enligt Linné, Cuvier och Agassiz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 17
en och samma stamform. Denna öfverensstämmelse kan
endast förklaras genom arf.
Om kännedomen om de utdöda djuren eller
paleontologien förvärfvade sig Cuvier de högsta förtjänster.
Paleontologien måste vi så mycket mera ihågkomma, som just
Cuviers paleontologiska och därmed förenade geologiska
åsikter i första hälften af förra århundradet nästan allmänt
åtnjöto det högsta anseende och lade de största hinder
i vägen för den naturliga skapelsehistoriens utveckling.
De utdöda djuren, hvars kännedom isynnerhet Cuvier
främjade, spela i den »naturliga skapelsehistorien» en af de
viktigaste rollerna. Ty dessa i förstenadt tillstånd till våra
dagar bibehållna lämningar af utdöda djur äro i
verkligheten »skapelsens minnespenningar», de urkunder, som
utgöra grundvalen för organismernas historia. Dessa urkunder
ha under en mycket lång tid för vetenskapen spelat en
underordnad roll. Visserligen uppfattades de fullständigt
riktigt ett halft årtusende före Kristus af Xenofanes från
Kolofon, men ehuru äfven andra stora filosofer såsom
Aristoteles delade denna åsikt, så förblefvo
försteningarna dock hos många naturforskare ända in i 1700-talet likväl
blott en »naturens lek». Några trodde, att den skaparkraft,
som åstadkommit de lefvande djuren och växterna, gjort
en mänyd försök att skapa organismer af olika slag, men
af dessa ha en del misslyckats, och dessa äro försteningarna.
Enligt andra uppkomma försteningarna genom stjärnornas
inflytande på jordens inre. Andra ansågo försteningarna
vara modeller som först gjorts af kalk eller lera och efter
hvilka skaparen sedan format de lefvande djuren.
Det dröjde sålunda länge, innan den enkla och naturliga
föreställningen gjorde sig gällande, att försteningarna äro
lämningar efter utdöda djur. Grundläggandet af en mera
vetenskaplig paleontologi tillhör början af 1800-talet, då
Cuvier framlade sina undersökningar öfver de förstenade
ryggradsdjuren, och hans motståndare Lamar ck sina
banbrytande forskningar öfver de fossila ryggradslösa djuren.
Cuvier hade i sitt arbete »om de fossila benen»
kommit till den viktiga lagen, att de utdöda djurarter, som
2. — Hæckel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
