Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Utvecklingsteorien enligt Göthe, Oken, Kant och Lamarck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 21
ursprung. Emellertid hade redan tidigt särskildt
privilegierade andar kommit till en del, äfven för nutidens monism
viktiga grundsatser. Hufvudmännen för den joniska
naturfilosofien, de tre miletierna Thales, Anaximenes och
Anaximander, proklamerade i sjunde århundradet före Kristus
naturens enhet och formernas ständiga växling.
Anaximander tror t. o. m. på en uralstring ur vattnet under
solvärmens inflytande och antog att människan först
utvecklat sig ur fiskartade djur. Men äfven senare finna vi
i Heraklits och Empedokles’ naturfilosofi såväl som
i Demokritos’ och Aristoteles’ naturvetenskapliga
skrifter många ansatser till föreställningar, hvilka vi
betrakta som grundpelare för vår tids utvecklingslära.
Utvecklingsteoriens grundtanke, att de olika djur- och
växtarterna uppstått ur gemensamma stamarter, kunde dock
först klart uttalas, sedan själfva arterna blifvit närmare kända
och sedan utdöda former blifvit tagna i skärskådande och
jämförts med ännu lefvande. Detta skedde dock först i
slutet af 1700- och början af 1800-talet. Först 1801
uttalade Lamarck utvecklingslärans principer. Under det
Lamarck och Geoffroy S:t Hilaire i Frankrike uppträdde
mot Cuwviers förut refererade åsikter och förfäktade en
naturlig utveckling af arterna genom ombildning och
härstamning, representerades i Tyskland samma riktning af
Göthe och Oken.
De flesta bland oss ära Göthe endast såsom skald
och människa; endast få hafva en föreställning om det höga
värde, som hans naturvetenskapliga arbeten äga. Göthe
har ofta smärtsamt känt det ödet att se sina
naturvetenskapliga förtjänster misskända af sina samtida. Han
beklagade ofta bittert, att fackmännen icke förstodo att
uppskatta hans arbeten, icke sågo skogen för idel träd och
icke kunde höja sig öfver enskildtheterna och blicka öfver
de allmänna lagarna.
Den mest berömda af Göthes naturvetenskapliga
skrifter är Växternas metamorfoser, som utkom år
1790, hvari man redan kan spåra utvecklingsteorins
grundtanke. Ty Göthe vinnlade sig om att uppvisa ett enda
grundorgan, genom hvars mångfaldiga utbildning man kan tänka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
