Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Utvecklingsteorien enligt Göthe, Oken, Kant och Lamarck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 ERNST HÆCKEL
sig att växternas formrikedom uppstått; detta grundorgan
fann han i bladet.
Någonting liknande det han här presterade i fråga om
växternas metamorfoser, gaf han sedan äfven för
ryggradsdjuren i sin berömda »Wirbelteori des Schädels», i hvilket
han visade, att ryggradsdjurens kranium endast är den
ombildade främsta delen af ryggraden. Visserligen har denna
idé blifvit högst betydligt modifierad af Gegenbaur. Dock
hörde den på den tiden till den jämförande anatomins största
framsteg och blef en af de första grundvalarna för
förståelsen af ryggradsdjurens byggnad. När två kroppsdelar,
som vid första anblicken synas så olika som hjärnskålen
och ryggraden, visade sig vara ursprungligen likartade, så
var därmed en af de svåraste naturfilosofiska uppgifter löst.
Äfven här påträffa vi åter tanken om en enhetlig typ, som
blott i oändlighet varieras i de olika arterna och i de olika
delarna af en och samma art.
Men det var icke blott sådana följdrika lagar, som Göthe
bemödade sig att upptäcka, utan han sysselsatte sig också
med enskilda undersökningar på den jämförande anatomiens
område. Bland annat påvisade han tillvaron af
mellankäkbene t äfven hos människan. I den förmenta frånvaron
af mellankäkben hos människan sågo på den tiden många
forskare den viktigaste skillnaden mellan människan och
aporna.
För det utomordentliga intresse, Göthe hyste för den
organiska naturforskningen, är ingenting mera betecknande
än det lifliga deltagande, hvarmed han ännu i sina sista
lefnadsår följde den i Frankrike utbrutna striden mellan
Cuvier och Geoffroy S:t Hilaire. Denna strid rörde sig
väsentligen omkring utvecklingsteorins berättigande. Den 22
februari 1830 ägde den första konflikten rum, på hvilken snart
följde andra, den häftigaste den 19 juli 1830. Geoffroy
förfäktade den naturliga skapelsehistorien och den enhetliga
naturuppfattningen, liksom arternas föränderlighet och
härstamning från gemensamma stamformer. Cuvier var den
mest afgjorda motståndare till dessa åsikter och han kunde
ju, som vi redan sett, ej vara annat. Han försökte visa,
att naturforskarna icke hade den minsta rätt att på grund-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
