Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Utvecklingsteorien enligt Göthe, Oken, Kant och Lamarck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 ERNST HÆCKEL
uppkomst, och på det sätt han använder, för att förklara
arternas uppkomst, är detta för det mesta ej möjligt. Han säger
t. ex. att giraffens långa hals har uppkommit genom det
ständiga uppsträckandet af halsen till de höga träden och
sträfvandet att plocka bladen af dessas grenar. I hans teori
om arternas uppkomst felades blott den viktiga principen
»naturligt urval i kampen för tillvaron», som Darwin först
50 år senare uppställde.
Lamarck sökte äfven att uppvisa människosläktets
utveckling från andra, isynnerhet aplika däggdjur, och
använde såsom driffjäder för denna utveckling återigen vanan,
hvilken han tillskref det ombildande och förädlande
inflytandet.
Såsom den mest betydande bland naturfilosoferna anses
vanligen icke Lamarck, utan Etienne Geoffroy S:t
Hilaire (den äldre), född 1771, densamme som vi förut
känna på grund af hans strid med Cuvier. Geoffroy antog i
det väsentliga Lamarcks descendensteori, men trodde att djur-
och växtarternas ombildning icke så mycket försiggått genom
organismens egen verksamhet som icke fastmera genom den
ständiga förändringen af den yttre världen, isynnerhet
atmosfären. Han uppfattar organismen såsom mera passivt
följande de yttre lifsvillkoren, medan Lamarck uppfattar den
som mera aktiv eller handlande. Geoffroys hufvudförtjänst
är att gent emot Cuvier ha häfdat den monistiska
naturbetraktelsen och det genealogiska sambandet mellan de olika
organismerna. De ryktbara striderna mellan de båda stora
motståndarna i franska vetenskapsakademien ha vi redan
omnämnt. Då blef Cuvier den erkände segraren, och sedan
dess har i Frankrike föga blifvit gjordt för
härstamningslärans utbildning. I intet kulturland i Europa har intill våra
dagar utvecklingsläran blifvit så litet förstådd som i
Frankrike.
Sedan vi nu omnämnt den tyska och franska
naturfilosofiens förtjänster för härstamningslärans grundläggning,
vända vi oss till det stora kulturlandet England. Nästan
den ende äldre engelske naturforskare, som vi här ha att
omnämna, är Erasmus Dar win, farfader till
descendensteoriens reformator. Hans åsikter (1794) stämde öfverens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
