Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Ärftlighetslagar och ärftlighetsteorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 . ERNST HÆCKEL
föra dess ogenskaper på ett hur stort antal individ han
behagar.
Denna skillnad i ärftligheten synes förefalla oss mycket
naturlig, så snart vi besinna, att det materiella
sammanhanget mellan det alstrande och det alstrade individet vid
den könlösa fortplantningen är mycket fastare och varar
mycket längre än vid den könliga.
Ärftlighetsfysiologins viktigaste uppgift skulle nu vara
att intränga djupare i kännedomen om dessa molekylära
rörelsefenomen och att närmare undersöka de därmed
förbundna fysikaliskt-kemiska företeelserna. Emellertid är
denna uppgift så utomordentligt svår, att icke en gång en
enda af de uppställda ärftlighetsteorierna synes tillfyllest.
Innan vi inlåta oss på dessa, synes det vara ändamålsenligt
att först kasta en blick på de olika sätt, hvarpå
ärftligheten yttrar sig, d. v. s. att något studera är f tlig h e t
slagarna. Tyvärr har såväl inom zoologien som botaniken
hittills endast obetydligt gjorts för studiet af dessa så
utomordentligt viktiga frågor.
Vi kunna till en början hänföra alla olika slags
ärftlighetsfenomen till två grupper, hvilka vi urskilja såsom
ärfdakaraktärersärftlighet och förvärfvade
karaktärers ärftlighet. Det förra slaget kunna vi
beteckna såsom bibehållande ärftlighet, det andra
såsom fortskridande ärftlighet. Denna skillnad beror
på det ytterst viktiga faktum, att de enskildta individen af
hvarje djur- eller växtart icke blott kunna meddela de
egenskaper i arf, som de själfva ha ärft från sina förfäder,
utan äfven de individuella egenskaper, som de förvärfvat
under sitt lif. Här hafva vi nu närmast att undersöka
ärftligheten af sådana egenskaper, som det ifrågavarande
individet redan har erhållit från sina föräldrar.
Bland den »bibehållande» ärftlighetens företeelser träder
oss först den allmänna lagen till mötes, som vi kunna kalla
lagen om den oafbrutna eller kontinuerliga ärftligheten.
Denna lag har bland djur och växter så allmän giltighet,
att lekmannen först öfverskattar dess verksamhet och håller
den för den allena verksamma ärftlighetslagen. Den
uttrycker helt enkelt det faktum, att hos de flesta djur och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
