Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Organismernas fylogenetiska system. Protisternas stamträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 129
protistriket, hvilket jag karakteriserade sålunda:
Encelliga djur, hvilka tillsammans aldrig bilda väfnader, men
dock kunna bilda cellkolonier.
Såsom fundamentala grundsatser för protistrikets
fylogeni måste vi redan nu framställa följande: 1) Det stora
flertalet protister äger i utbildadt tillstånd en organisation,
som faller under begreppet en enda cell. 2) Om denna
organisation också ofta är jämförelsevis invecklad, så låter
den dock återföra sig på en enkel cells egendomliga
ombildning. 3) Denna enkla urcell bildar hufvudsakligen endast
en lefvande plasmaklump med två olika, om också nära
befryndade beståndsdelar, den inre cellkärnan och den yttre
cellkroppen. 4) De allmänna lifsföreteelserna fördela sig
på dessa båda aktiva urbeståndsdelar på så sätt att kärnan
öfvertager fortplantningens och ärftlighetens funktion,
medan cellkroppen utför närandets och anpassning ens
arbeten. 5) Alla öfriga formbeståndsdelar, isynnerhet skelett-
och skalbildningar, äro passiva plasmaprodukter som först
sekundärt ha bildats från urbeståndsdelarna. 6) I
fysiologiskt hänseende är protisternas cellkropp antingen bildad
af fytoplasma (=plasma med vegetal ämnesomsättning)
eller zooplasma (=plasma med animal ämnesomsättning);
den förra karakteriserar urväxterna, den senare urdjuren.
T) Ursprungligen har djurplasman uppkommit ur växtplasman
genom funktionsväxling, då ju denna senare plasma ensam
kan uppstå ur oorganiska föreningar under solljusets
inflytande; denna näringsväxling ägde upprepade gånger rum.
8) De protister, som i fullt utbildadt tillstånd äro flercelliga,
hafva framgått ur encelliga stamformer genom upprepad
ofullständig delning från dessa. 9) Alla encelliga protister
måste ursprungligen härledas från kärnlösa celler; de
enklaste af dessa äro monererna (växtmonerer med växtplasma
och djurmonerer med djurplasma); cellkärna och cellkropp
äro de första differentieringar i den enkla monerplasman
eller plasson. 10) De äldsta monererna, som äro de
ursprungligaste stamformerna till alla öfriga organismer,
hafva uppkommit genom uralstring (autogoni) ur oorganiska
föreningar. 11) Histonernas båda riken (djur- och
växtrikena) ha ursprungligen utvecklats ur protistriket. 12) Det
9. — Hæckel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
