Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Organismernas fylogenetiska system. Protisternas stamträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 ERNST HÆCKEL
stora flertalet protister står till dessa histonernas stamformer
i ingen direkt släktskap, utan tillhör oberoende, polyfyletiska
protiststammar.
Stödda på dessa principer kunna vi nu vända oss till
protisternas allmänna fylogeni. Den första början till
protisternas utvecklingshistoria måste vi göra med monererna,
dessa underbara »organismer» utan organ. Dessa äro,
såsom vi veta, de enklaste af varelser, men de äro äfven de
enklast tänkbara; ty deras hela kropp är blott ett enkelt
mjukt plasson-korn, ett stycke lefvande plasma. Vi kunna
i detsamma icke urskilja någon inre struktur, vare sig
mikroskopiskt eller mikrokemiskt. Än är denna organism
klotrund, än af obestämd, växlande form. Den är retbar,
känslig och rörlig, den närer sig och fortplantar sig som
andra organismer, men ändock saknas alla organ.
Med afseende på ämnesomsättningen, måste vi indela
monererna i två olika klasser, nämligen: växtmonerer och
djurmonerer. Växtmonererna hafva växtplasma och kunna
framställa plasson ur oorganiska ämnen; djurmonererna
däremot hafva djurplasma och kunna sålunda endast upptaga
organiska ämnen. Till dessa djurmonerer höra bakterierna
och äfven troligen de flesta hittills beskrifna monerformer.
Till växtmonererna höra chromaceerna liksom de
ursprungligaste af alla organismer, probioterna.
Probioterna äro lefvande plasmakorn med vegetal
ämnesomsättning, hvilka Nægeli anser hafva uppkommit
genom uralstring. Till dessa knyta sig chromaceerna, hvilka
botanisterna beteckna: »blågröna alger». Denna grupps tre
familjer: chrookokker, oscillarier och nostochiner finnas
öfverallt i sötvatten och bilda slemmiga, geléartade
öfverdrag på stenar, trädbark etc. De små celler, som bilda
cellkolonierna, äro än klotrunda, än skiflika; de fortplanta
sig genom enkel delning.
Från probioterna eller de ursprungligaste
växtmonererna, ha genom förändring af ämnesomsättning
djurmonererna, eller de monerer framgått, hvilka icke själfva
assimilera, utan måste upptaga redan af andra organismer bildadt
plasma. Dessa djuriska »rofmonerer» funno det bekvämare
att direkt taga sin näring från sina vegetala systrar. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
