Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Organismernas fylogenetiska system. Protisternas stamträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 131
sådan förändring i ämnesomsättningen måste föra med sig
viktiga följder; fysiologiskt sedt var därmed djurvärldens
härstamning ur växtvärlden gifven. Den innehåller för öfrigt
ingenting gåtlikt, denna förändring af plasman, ty en sådan
förändring kunna vi iakttaga hos hvarje parasitisk växt.
Dessa principiellt så viktiga förändringar ägde för första
gången rum när växtmoneren förvandlade sig till djurmoner.
Denna historiska omändring af syntetiskt växtplasma till
analytiskt djurplasma, förklarar fullständigt de äldsta urdjurens
härstamning från ännu äldre urväxter.
Till djurmonererna måste vi räkna bakterierna (som äro
välbekanta såsom sjukdomsalstrare), ehuru dessa vanligen
hafva förts till växtvärlden såsom klyfsvampar. De ha
emellertid fullt djurisk ämnesomsättning.
De hittills betraktade protisterna äga ännu ingen
cellkärna och borde därför ej egentligen benämnas »celler».
Söndringen af plasson i cellkärna och cellkropp
uppträder först på protistrikets andra utvecklingstrappsteg, hos
de verkligt encelliga. Bland dessa kunna vi skilja på
tre grupper, hvars ömsesidiga släktskapsförhållanden äro
mycket invecklade. En första grupp bildar de »encelliga
växterna» (paulotomeer, diatomeer, siphoneer o. a.) med
vegetal ämnesomsättning; till den andra höra de encelliga
djuren med animal ämnesomsättning (infusionsdjur och
rhizopoder). Men hos många andra protister är
ämnesomsättningen icke så utpräglad och beständig. Bland de s. k.
gisselsvärmarna eller flagellaterna finns det flera hvarandra
mycket lika former, af hvilka några äro gröna växtmonerer
medan de andra äro färglösa djurmonerer. De äro till
kroppsbyggnaden med hvarandra förvillande lika och bilda sålunda
öfvergångsformer mellan de båda slagens monerer.
De äkta urväxterna (protofyterna) kunna lämpligen
indelas i algarier och algetter: de förra äro »encelliga alger
utan svärmsporer» och hafva ingen cilierörelse; dit höra
bland andra diatomeerna eller kiselalgerna. Algetterna
däremot utbilda rörliga svärmsporer och dessa simma omkring
med svängande gissel; hit höra mastigoter, melethallier och
siphoneer.
Medan de hittills behandlade protisterna af de flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
