Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Djurrikets fylogenetiska indelning. Gastræateorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 149
de enskilda djurstammarna? Äro deras ursprungliga
stamformer af alldeles själfständigt ursprung, eller äro äfven de
med hvarandra aflägset besläktade? Till en början kunde
man vara hågad att besvara denna fråga i polyfyletisk
riktning och för hvarje stor djurstam antaga en själfständig
och af de andra alldeles oberoende stamform. Men vid
närmare eftertanke kommer man dock slutligen till den
monofyletiska öfvertygelsen, att också de enstaka stamformerna
sammanhänga långt nere vid roten, att äfven de i sin tur
äro att härleda från en enda gemensam urform. Om man
ser bort från de encelliga protisterna och endast
undersöker de flercelliga djurens härstamning, så vinner
äfven inom djurriket den monofyletiska
(enstammiga) descendenshypotesen, stödd på
gastraeateorien, öfvervikten öfver den
polyfyletiska (flerstammiga).
Af de ontogenetiska fakta framgår den nedan
framställda fylogenetiska hypotes, som jag närmare redogjort för
i mina »studier till gastreateorien» och i min »Anthropogenie».
Den första och viktigaste företeelse, som den jämförande
ontogenien lär oss, är det faktum, att hvarje flercelligt
djur utvecklas ur en enkel cell. Denna första cell är
cytulan, stamcellen eller den så kallade »första
klyfningscellen». Såsom motsvarighet till den ontogenetiska cytulan
måste vi såsom gemensam fylogenetisk stamform för hela
djurriket anse den enkla djur-cellen eller det encelliga
urdjuret. Tillvaron af denna encelliga, amöbaliknande
stamform för hela djurriket bevisas oemotsägligt genom
det högst viktiga faktum, att alla djurägg, från
svampens och maskens till myrans och människans, äro
enkla celler.
Djurrikets gemensamma, hypotetiska, encelliga stamform,
hvars forna existens bevisas genom cytulan, kunna vi
beteckna såsom Cytaea eller urstamcell.
Ur det encelliga stadiet utvecklade sig närmast det
enkla flercelliga stadiet, nämligen en hop eller
ett litet samhälle af enkla, likartade celler, ett coen
obium. Ännu i dag uppstår under den ontogenetiska
utvecklingens gång af hvarje äggcell genom upprepad delning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>