Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Djurrikets fylogenetiska indelning. Gastræateorin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 ERNST HÆCKEI.
af densamma (genom den s. k. äggklyfningen) först en
klotrund hop af likartade nakna celler. Vi benämna denna
cellhop på grund af dess likhet med ett mullbär eller hallon
mullbärsstadiet eller morula. Inom alla olika djurgrupper
återkommer denna morula i liknande enkel gestalt, och just
häraf kunna vi i enlighet med den biogenetiska grundlagen
sluta oss till, att också djurrikets äldsta
flercelliga stamform liknade en sådan morula och såg
ut som en enkel hop af alltigenom amöbaartade, likformiga
urceller. Vi vilja benämna detta äldsta amöbasamhälle,
som rekapituleras af morulan, för Moraea.
Ur moraean utvecklade sig vidare i den tidiga
laurentiska urtiden en tredje af djurrikets stamformer, som hade
gestalten af en ihålig kula, och som vi därför vilja benämna
Blastaea. Denna Blastaea uppkom ur moraean
därigenom att vätska samlade sig i det inre af den klotformiga
cellhopen. Därigenom trängdes alla cellerna till ytan och
kommo sålunda att bilda det enkla cellager, som utgjorde
blåsans vägg. Till dessa urgamla fylogenetiska företeelser
kunna vi sluta oss af säkra ontogenetiska fakta. Ty på
alldeles samma sätt öfvergår morulan än i dag under djurens
embryonalutveckling i en larvform, som än benämnes
blastula, än »blastosphaera».
Blastulans höga betydelse såsom gammal gemen-
sam stamform för djurriket förutsågs redan för nära 80
år sedan af den geniala embryologen Baer. I sitt
klassiska »Djurens utvecklingshistoria» uppställde han nämligen
den djärfva satsen: »Vid deras första uppträdande äro
djuren måhända hvarandra lika och endast ihåliga kulor.»
Vårt hypotetiska antagande, att den nuvarande blastulan
är blastaeastamformens ärftliga upprepning, blir omedelbart
troligt genom det faktum, att än i dag alldeles likartade
former existera, nämligen de olika volvocinerna och
catallacterna (Magosphaera). Den bekantaste af
dessa är det vanliga »klotdjuret» (Volvox globator),
ett coenobium ur gisselinfusoriernas klass. Den klotformiga
gelékroppen bär på ytan ett lager af enkla gisselceller,
genom hvilkas svängande gissel den framdrifves genom
vattnet. Hos mogna »klotdjur» inträder en sexuell arbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
