Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21. Människoarter och människoraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 ERNST HÆCKEL
män, tyskar, kapplöpningshästar eller jakthundar. Alltid
sker naturligtvis uppkomsten af en ny art ur en
befintlig på så sätt, att en lång kedja af många olika individer
deltaga i den långsamma ombildningsprocessen.
De svårigheter, som vi möta vid klassifikationen af de
olika människoarterna eller människoraserna, äro alldeles
desamma, som växt- och djurarternas systematik bereder oss.
De kännetecken, genom hvilka man vanligen skiljer
människoraserna, äro dels hämtade från hårets bildning,
dels från hudfärgen, dels från hufvudskålens form. I
sistnämnda hänseende skiljer man mellan långskallar och
kortskallar såsom tvenne extrema former. Hos lång
skallarna (Dolichocephali), hvilkas starkaste utveckling
man finner hos negrerna och australierna, är hufvudskålen
långsträckt, smal, hoptryckt från höger till vänster. Hos
kortskallarna (Brachycephali) däremot är
hufvudskålen tvärtom hoptryckt framifrån och bakåt, kort och
bred, såsom detta isynnerhet är fallet hos mongolerna. De
mellan båda extremerna stående mesocephalerna äro
isynnerhet vanliga hos amerikanerna (indianerna). Inom
hvar och en af dessa grupper förekomma snedtandade
(Prognathi), hos hvilka käkarna likasom hos djuren äro
starkt framskjutande och framtänderna därför sneda och
och framåtriktade, och raktandade (Orthognathi), hos hvilka
käkarna äro föga framskjutande och framtänderna stå
lodrätt. Man har under de senaste decennierna användt
ganska mycken tid och möda på den noggrannaste
undersökning och mätning af hufvudskålsformerna utan att belönas
af motsvarande resultat. Ty inom en enda art, t. ex.
medelhafsländernas, kan hufvudskålsformen variera så, att man
inom densamma finner extrema motsatser. Vida bättre
stödjepunkter för klassifikationen af de mänskliga arterna gifver
hårväxtens och språkets beskaffenhet, emedan dessa gå
mycket mera i arf än hufvudskålsformen.
Isynnerhet synes den jämförande språkforskningen här
blifva bestämmande. I den förträffliga bearbetning af
människoraserna, hvilken Friedrich Müller gifvit i sin utmärkta
etnografi, är språket med rätta ställdt i förgrunden.
Därnäst är hufvudhårets beskaffenhet af stor betydelse. Ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
