Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Invändningar mot descendensteoriens sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 205
mer eller mindre vetenskapligt grundade, och om hvilka
man måste medgifva, att man vid första påseendet kan af
dem i viss mån tilltalas och därigenom afskräckas från att
antaga härstamningsläran. Viktigast bland dessa gensagor
anse många den, som rör tidslängden. Vi äro ej vana
att umgås med så oerhörda tidmått, som skapelsehistorien
kräfver. Redan förut hafva vi omnämnt, att de tidrymder,
under hvilka arterna genom småningom skeende ombildning
uppstått, ej kunna beräknas till några få årtusenden utan
till hundraden och millioner årtusenden. Men redan den
aflagrade jordskorpans tjocklek, uppskattningen af de
oerhörda tidrymder, som erfordrats för dess aflagring i
vattnet och de mellan dessa sänkningsperioder förflutna
höjningsperioderna visa oss en för vår mänskliga uppfattning
alldeles ofattbar tidslängd hos den organiska jordens historia.
Det är mycket likgiltigt, hur högt man tillnärmelsevis
vill uppskatta dessa tidrymders oändliga längd, emedan vi
i verkligheten äro ur stånd att medelst våra inskränkta
föreställningar skapa oss en verklig åskådning om den, och
emedan vi icke såsom astronomien äga någon säker
matematisk basis för att blott något så när angifva i tal
måttenhetens ungefärliga längd.
Såsom en andra invändning mot härstamningsläran
framhålles ofta, att man icke kan finna någon öfvergångsform
mellan de olika arterna, medan man egentligen borde eller
måste finna en mängd sådana. Detta inkast är till en del
grundadt, men till en del ogrundadt. Ty det finnes
öfvergångsformer såväl mellan lefvande som också mellan utdöda
arter i utomordentligt stort antal, nämligen öfverallt, där
vi hafva tillfälle att jämföra talrika individer af
besläktade arter. Just dessa de enskildta arternas omsorgsfullaste
undersökare, från hvilka man ofta hör detta inkast, finna
sig i sina speciella undersökningar beständigt uppehållna
genom den i verkligheten olösliga svårigheten, att skarpt
skilja de olika arterna. I alla systematiska arbeten, som i
någon mån äro grundliga, möter man klagan däröfver, att
man här och där icke kan skilja på arterna, emedan det
finnes för många öfvergångsformer. Därför bestämmer också
hvarje naturforskare de enskilda arternas omfång och an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
