Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Invändningar mot descendensteoriens sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURLIG SKAPELSEHISTORIA 209
man enligt descendensteorien tänka sig att djurens
själsförmögenheter och isynnerhet de s. k.
instinkterna hafva uppstått. Denna svårlösta fråga har Darwin
i ett särskildt kapitel af sitt förnämsta arbete så utförligt
behandlat, att jag här blott vill hänvisa till honom. Vi måste
uppfatta instinkterna väsentligen såsom
själens sedvanor, hvilka förvärfvats och
genomarf öfverförtsoch befästatsunder flera
följande generationer. Instinkterna förhålla sig i
enlighet härmed liksom andra vanor, hvilka enligt lagarna för
den samlade eller kumulativa anpassningen (sid. 68) och
den bibehållna ärftligheten (sid. 56) äro orsak till uppkomsten
af nya funktioner och därmed också till nya former för
organen. Här som allestädes gäller växelverkan mellan funktion
och organ. Liksom människans själförmögenheter gradvis
förvärfvats genom fortskridande anpassning hos hjärnan och
befästs genom långvarig ärftlighet, så hafva ock djurens
instinkter, hvilka skiljas från de förra blott till kvantiteten,
ej till kvaliteten, uppstått genom fortgående fullkomning af
deras själsorgan, det centrala nervsystemet, och genom
växelverkan mellan anpassning och ärftlighet. Som vi veta äro
instinkterna ärftliga; men så är ock förhållandet med
erfarenheterna, djursjälens nya anpassningar. Husdjurens inöfning
till olika själsverksamheter, hvilka de vilda djuren ej äro
i stånd att frambringa, beror äfvenledes på själens
anpassningsförmåga. Vi känna redan nu en mängd exempel på, huru
sådana anpassningar slutligen uppträdt såsom medfödda
instinkter, sedan de ärftligt öfverförts genom en rad af
generationer, och likväl hafva de först förvärfvats af djurens
förfäder. Här har således vanan eller dressyren genom arf
öfvergått till instinkt. Jakthundens, vallhundens och andra
husdjurs karakteristiska instinkter, hvilka de medföra till
världen, hafva liksom de vilda djurens naturinstinkt först
förvärfvats af deras förfäder genom anpassning. I detta
hänseende äro de närmast att likna vid människans aprioriska
kunskaper, hvilka, såsom förut omnämnts, ursprungligen
förvärfvats af våra urgamla förfäder genom sinnlig
varseblifning, således »a posteriori». Såsom jag redan förut anmärkt,
hafva uppenbarligen »de aprioriska kunskaperna»
14. — Heæckel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
