Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Bevis för descendensteoriens sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 ERNST HÆCKEL
På den riktiga uppfattningen af denna descend
ensteoriens och den därmed oskiljaktigt förbundna
pitecoidteoriens filosofiska grund hvilar, enligt mitt
förmenande, allt. Hvarje fördomsfri naturforskare, som äger
sundt omdöme och de nödvändiga biologiska förkunskaperna,
måste nu med nödvändighet komma till denna samma
slutsats: om utvecklingsläran öfver hufvud taget är sann, om
de enstaka djurarterna icke äro skapade genom ett
»under», utan hafva på naturlig väg utvecklats ur lägre
former, då kan människan icke utgöra något undantag, då
har också människan fylogenetiskt framgått ur
däggdjursklassen; och då bland alla däggdjur aporna äro de mest
människoliknande, då skillnaderna i kroppsbyggnad mellan
människorna och människoaporna äro mycket mindre än
de, som finnas mellan dessa senare och de lägre aporna,
så gäller för närvarande den satsen: »Männ
iskan härstammar från apor.» Därvid är
själfklart ingen särskild nu lefvande apart att anse såsom
människosläktets stamfader, utan en serie obekanta, för
länge sedan utdöda antropoidarter, såsom förut uttryckligen
betonats.
Naturligen uppbjuda descendensteoriens motståndare och
framför allt teologerna, som naturligen frukta för kyrkans
existens, alla sina krafter för att vederlägga denna
följddigra sats. Då vetenskapliga bevisningsgrunder däremot
icke finnas, uppfordras vetenskapliga auktoriteter att
förinta den förhatade »irrläran». Bland dessa auktoriteter
anropas nu esomoftast den berömde patologen Rudolf
Virchow. Denne höll för en del år sedan i Berlin ett mycket
omtaladt föredrag, som kulminerade i den satsen: »Det är
alldeles säkert, att människan icke härstammar från aporna.»
I det tjugonde kapitlet hafva vi tillräckligt framställt
skälen för människans härstamning från aporna, för att vi
här skulle ännu en gång behöfva upprepa dem. Vi zool
oger, som äro därtill närmast omdömesgilla, kunna dock
ej underlåta att ställa den frågan: Huru kunna många s. k.
antropologer än i dag våga påstå, att det icke finnes
något som helst faktiskt bevis för »människans härstamning
från aporna». Huru kunna Virchow, Ranke och kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
