Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 23. Bevis för descendensteoriens sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 ERNST HÆCKEIL
mindre än mellan de lägsta och de högsta människosjälarna
eller de högsta och lägsta djursjälarna.
För att öfvertyga sig om sanningen af detta viktiga
resultat må man framför allt jämförande studera
själslifvet hos vilda naturfolk. På lägsta stadiet af mänsklig
själsbildning stå australier, vissa stammar af de polynesiska
papuas och i Afrika buschmän och hottentotter och åtskilliga
negerstammar. Språket har hos dem förblifvit på den lägsta
utvecklingsgrad och på samma sätt är det med
begreppsbildningen. Många af dessa vilda stammar hafva ej ens en
beteckning för djur, planta, ton, färg och dylika de enklaste
begrepp, hvaremot de äga uttryck för hvarje enskild djur-
eller växtform, som väckt deras uppmärksamhet, för hvarje
enskild ton eller färg. De sakna alltså t. o. m. de
närmast liggande abstraktionerna. I många sådana språk
finnas räkneord blott för 1, 2, 3; intet australiskt språk räknar
högre än till fyra. Många vilda folkslag kunna räkna blott
till tio eller tjugo, ehuru man kunnat dressera vissa
läraktiga hundar, att räkna ända till fyrtio ja t. o. m. öfver
sextio. Och likväl är talet endast början till matematiken!
Låtom oss nu å andra sidan betrakta själslifvets högsta
utvecklingsgrader hos de högre ryggradsdjuren, särskildt
fåglar och däggdjur. Om vi på vanligt sätt särskilja som tre
hufvudgrupper bland de olika själsfunktionerna, viljandet,
kännandet och tänkandet, finna vi, att i hvart och ett af
dessa hänseenden stå de högst utvecklade fåglarna och
däggdjuren i jämnbredd med eller t. o. m. bestämdt högre än
de omnämnda lägsta människoformerna. Viljan är hos de
högre djuren lika beslutsam och stark som hos
karaktärsfasta människor. De högre djurens känslor äro fullt ut
lika ömma och varma som människans. Hundens trohet och
tillgifvenhet, lejoninnans moderskärlek, dufvornas
äktenskapliga kärlek och trohet hafva blifvit till ordspråk och kunde
tjäna mången människa till mönster. Om man här vill
beteckna dessa dygder såsom instinkter, förtjäna de ej heller
annat namn, när de gälla människorna. Att jämförande
betrakta tänkandet är tvifvelsutan förenadt med de största
svårigheter, men genom jämförande psykologiska
undersökningar, särskildt af de kultiverade husdjuren kan man dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
