Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Hur man mäter arbete och arbetskraft. Våra maskiner alstra ingen kraft utan omsätta blott den kraft, som tillföres dem, i andra former
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 OM NATURKRAFTERNAS VÄXELVÄBRKAN.
en upplyft hammare, slutligen i form af den fallande
hammarens lefvande kraft. Vi skulle nu kunna
återförvandla den tredje formen i den andra, om vi t. ex. läte
hammaren falla på ett elastiskt stålblock, som vore starkt
nog att motstå honom. Han skulle då studsa tillbaka,
och i gynnsammaste fall lika högt som han fallit ned
men aldrig högre. Därvid skulle således dess massa åter
stiga upp, och i det ögonblick, då den uppnått sin högsta
punkt, skulle den kunna ånyo uträtta samma antal
kilogrammeter, som före fallet, men aldrig mera; det vill
således säga: lefvande kraft kan åstadkomma on lika stor
arbetsmängd som den, ur hvilken den uppstått. Den är således
ekvivalent (likvärdig) med denna arbetsmängd.
Våra väggur drifva vi med sjunkande vikter,
fickuren med spända fjädrar. En vikt, som ligger på
marken, en elastisk fjäder, som är slapp, kan icke frambringa
någon värkan; vi måste för att erhålla en sådan först
upplyfta vikten, spänna fjädern. Detta sker vid
uppdragningen af klockan. Den person, som drar upp
klockan, meddelar dess lod eller fjäder en viss arbetskraft,
och precis lika mycket arbetskraft afger lodet eller
fjädern småningom under de närmaste 24 timmarna, i det
den långsamt förbrukas för att öfvervinna friktionen
mellan bjulen och luftens motstånd mot pendeln. Urets
hjulvärk frambringar således ingen arbetskraft, som icke
blifvit detsamma meddelad, utan fördelar blott den
mottagna arbetskraften likformigt på en längre tid.
I kolfven till en luftbössa indrifver man medels en
luftpump en stor mängd luft. Om man sedan öppnar
kranen till kolfven och låter den sammanprässade luften
intränga i bösspipan, så utdrifver den kulan på samma
sätt som antändt krut. Nu kan man bestämma det
arbete, som man användt vid luftens inpumpande, och den
lefvande kraft, som vid aflossandet meddelas kulan; men
man skall aldrig finna den senare större än den förra.
Den sammanprässade luften har icke alstrat någon ny
arbetskraft, utan blott afgifvit den honom meddelade till
den afskjutna kulan. Och medan vi kanske pumpat 15
minuter för att ladda bössan, förbrukas kraften under
afskjutandet på få sekunder; men enär dess värkan
blifvit sammanträngd på så kort tid, meddelade den också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
