Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Hur man mäter arbete och arbetskraft. Våra maskiner alstra ingen kraft utan omsätta blott den kraft, som tillföres dem, i andra former
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR MAN MÄTER ARBETE OCH ARBETSKRAFT. 9
och han faller ned på metallmassan, som är underskjuten,
och bearbetar denna. Hvarför utöfvar nu hammaren större
värkan om den faller, än om man helt enkelt läte honom
trycka på metallmassan direkt med sin egen tyngd?
Hvarför är dess värkan större ju längre den fallit och ju
större således dess fallhastighet är? Vi finna här att
hammarens arbetsmängd betingas af dess hastighet. Afven
i andra fall är hastigheten hos massor, som röra sig, ett
medel att åstadkomma stora värkningar. Jag erinrar om
de förstörande värkningarna af afskjutna bösskulor, hvilka
i hvilande tillstånd äro de oskyldigaste saker i världen;
jag påminner om väderkvarnar, som erhålla sin kraft från
luftens rörelse. Det må väl förvåna oss, att rörelsen, som
synes oss vara ett så oväsentligt och oförgängligt bihang
till den materiella kroppen, kan åstadkomma så märkliga
värkningar. Men rörelsen synes oss i själfva värket under
vanliga förhållanden så förgänglig endast därför, att alla
jordiska kroppars rörelser ständigt motvärkas af krafter,
nämligen friktion, luftmotstånd o. s. v., hvarigenom de
försvagas och slutligen upphöra. Men om en kropp, som
icke röner motstånd af några krafter, en gång är satt i
rörelse, så fortsätter den att röra sig i evighet med
oförminskad hastighet. Sålunda veta vi, att planeterna sedan
årtusenden genomila den fria världsrymden. Endast
genom krafter, som göra motstånd, kan rörelse göras
långsammare och alldeles hämmas. Då en kropp i rörelse,
såsom t. ex. den fallande hammaren eller den afskjutna
kulan, stöter mot en annan, sammanprässar han denna
eller intränger däri, tills den kraft, hvarmed den träffade
kroppen motsätter sig sammanprässningen eller
åtskiljandet af sina delar, blifvit nog stor för att tillintetgöra
hammarens eller kulans rörelse. Man kallar rörelsen hos en
massa, för så vidt den motsvarar arbetskraft, för
massans lefvandoe kraft. Ördet lefvande hänför sig härvid
naturligtvis alls icke till lefvande väsen, utan skall endast skilja
rörelsens kraft från det lugna tillstånd af oförändrad
hvila, hvari t. ex. en stillaliggande kropps tyngdkraft
befinner sig, hvilken visserligen utöfvar ett fortfarande
tryck på sitt underlag men icke frambringar någon
förändring.
I vår stångjärnssmedja förekom således arbetskraft
först i form af en fallande vattenmassa, sedan i form af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
