Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Solsystemets kraftförråd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLSYSTEMETS KRAFTFÖRRÅD. 25
ljus och värmesvängningarna, har några gränser, där
strålarna måste vända om, eller om de fortsätta sin färd
i oändlighet.
För öfrigt representerar äfven det ännu kvarvarande
förrådet af mekanisk kraft i vårt planetsystem oerhörda
värnmemängder. Om vår jord kunde i sin rörelse kring
solen genom en stöt bringas till stillestånd — hvilket
visserligen icke är att befara med den anordning
planetsystemet har — så skulle genom denna stöt lika mycket
värme frambringas, som genom förbränningen af 14
jordklot af rent kol. Jordens massa skulle därvid
uppvärmas (äfven om vi göra det mäst ogynnsamma antagandet
rörande dess specifika värme*), nämligen att denna vore
lika med vattnets) 112,000 grader, alltså smälta och till
största delen öfvergå i gasform. Om jorden därpå fölle
mot solen — hvilket värkligen skulle inträffa, om den
stannade — så skulle den genom denna stöt ytterligare
framkallade värmemängden vara 400 gånger så stor som
den förra.
En sådan process upprepas i själfva värket tid efter
annan i mindre skala. Det är knappt något tvifvel om,
att de s. k. stjärnskotten eller meteorerna, äro massor,
som tillhöra världsrymden och hvilka liksom planeterna
rörde sig omkring solen, innan de kommo inom jordens
område. För att förklara att de därvid varda lysande
och att de nedfallna styckena (i första ögonblicket) äro
mycket heta, har man redan länge tänkt på deras
gnidning mot luften. Nu kunna vi beräkna, att om
friktionsvärmet helt och hållet öfverginge till den fasta massan,
en hastighet af 1,000 meter i sekunden skulle vara
tillräcklig att upphetta en meteorsten vid dess fall till
1,000 grader, således försätta den i liflig glödning.
Nu synes stjärnskottens medelhastighet vara 30 till 50
gånger så stor, nämligen 3—5 mil i sekunden. Men så
upptager också den förtätade luftmassa, som meteoren
drifver framför sig, största delen af det utvecklade värmet.
Det är bekant hurusom stjärnskott vanligen lämna ett
lysande spår efter sig, troligen glödande, lösryckta delar
af meteorens ytlager. Meteorer som falla ned
sönderspringa ofta med häftiga explosioner, hvilket väl må
*) Med en kropps specifika värme förstås den värmemängd, som
åtgår för att uppvärma 1 kilogram af kroppen 1 grad. Af alla ämnen
bar vattnet det största specifika värmet. Öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
