Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Solsystemets kraftförråd - 7. Solen som kraftkälla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 OM NATURKRAFTERNAS VÄXELVÄRKAN.
anses som en följd af den hastiga upphettningen. De
nyss fallna styckena har man vanligen funnit heta men
icke glödande, hvilket möjligen kan förklaras sålunda, att
under den korta tid meteoren behöfver för att genomila
luftkretsen, blott ett tunt ytlager upphettas till glödning,
under det föga värme hinner intränga till massans inre
delar. Därför kan glödningen snart upphöra.
Sålunda har meteorernas fallande, som utgör en
obetydlig kvarlefva af företeelser, hvilka en gång synas hafva
spelat en betydande roll vid himlakropparnas bildning,
fört oss till en punkt, där vi utträda ur de hypotetiska
föreställningarnas mörker i vetenskapens klara ljus.
Hypotetiskt är för öfrigt i det hittills föredragna endast
Kants och Laplaces antagande, att vårt solsystems massa
från början var fördelad som ett töcken i världsrymden.
7. Solen som kraftkålla.
Vår jord bär ännu omisskänliga spår af sitt förra
flytande tillstånd. Bärgens granitunderlag visar en
struktur, som blott kunnat uppstå genom kristalliniskt
stelnande af smälta massor. Annu visa undersökningar af
temperaturen i grufvor och borrhål att värmegraden
tilltager på djupet; och om detta tilltagande är likformigt,
råder på 10 mils djup en hetta, vid hvilken alla våra
bärgarter smälta. Våra vulkaner framstöta ännu tid efter
annan väldiga massor af smält sten ur jordens inre, hvilka
vittna om den hetta, som där härskar. Men den afkylda
jordskorpan är redan så tjock, att (såsom framgår af en
beräkning af dess värmeledningsförmåga) den värmemängd,
som framtränger från jordens inre till dess yta är
utomordentligt liten i jämförelse med den, som erhålles från
solen och endast kan höja jordytans temperatur med
omkring 519 grad, så att rästen af det gamla kraftförråd,
som i form af värme är magasinerat i jordens inre, så
godt som endast genom de vulkaniska utbrotten är af
betydelse för processerna på jordytan. De senare erhålla
sin drifkraft nästan uteslutande genom inftytelser från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
