Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Äfven de lefvande varelserna hämta hela sitt kraftförråd ur solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 OM NATURKRAFTERNAS VÄXELVÄBRKAN.
sin drifkraft ur intet; de visste ännu icke att sätta
den intagna födan i samband med kraftutvecklingen. När
vi nu känna arbetskraftens ursprung hos ångmaskinen
måste vi fråga: förhåller det sig månne på samma sätt
hos människan? I själfva värket är lifvets fortvaro bunden
vid det fortsatta intagandet af näringsmedel; dessa äro
brännbara ämnen, hvilka värkligen sedan de efter
matsmältningen upptagits och öfvergått i blodet, undergå en långsam
förbränning i lungorna*) och slutligen nästan fullständigt
öfvergå i samma föreningar med luftens syre, hvilka uppstå
vid förbränning i öppen eld (nämligen kolsyra och vatten).
Enär mängden af det genom förbränningen alstrade värmet
är oberoende af den tid, under hvilken förbränningen
äger rum, och af de mellanstadier, i hvilka den försiggår,
så kunna vi ur mängden af det förbrukade materialet
beräkna, hur mycket värme eller därmed ekvivalent arbete,
som därigenom kan åstadkommas i kroppen. Tyvärr äro
svårigheterna härvid ännu mycket stora; inom vissa
felgränser, hvilka för närvarande ej kunna reduceras, visar
det sig emellertid, att det i djurkroppen producerade värmet
värkligen motsvarar den värmemängd, som kan beräknas
uppkomma genom de nämda kemiska processerna. **)
Djurkroppen skiljer sig således icke från ångmaskinen i fråga
om det sätt hvarpå den vinner värme och kraft, men väl
genom det ändamål och de syften för hvilka den
använder den vunna kraften. Den är dessutom mera
begränsad än ångmaskinen i fråga om valet af bränsle. En
ångmaskin skulle kunna eldas med socker, stärkelse och smör
lika väl som med stenkol och ved; men djurkroppen måste
först upplösa sitt bränsle och fördela det i organismen och
den måste dessutom ständigt förnya det lätt förbrukade
material, hvaraf dessa organ bestå; och enär den icke
kan at sig själf bilda de härtill nödiga ämnena, måste den
upptaga dem utifrån. Liüebig har först af alla fäst
uppmärksamheten på dessa den upptagna näringens olika be-
*) Senare undersökningar ha gett vid handen, att förbränuingen
äger rum i kroppens väfuader och hufvudsakligen i musklerna,
körtlarna och centralnärvsystemet. Öfvers.
**) De senaste undersökningarna på detta område (af Rubner 1893)
ha visat sådan öfverensstämmelse mellan den funna och den beräknade
värmemängden, att skillnaden endast uppgick till O,47 0/0.
Öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
