Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Ebb- och flod-fenomenet skall en gång häjda jordens vridning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EBB- OCH FLOD-FENOMENET. 33
tecken till vatten och is på Mars, och vår jord har
otvifvelaktigt en flytande del på sin yta och måhända en
ännu större i sitt inre. Men nu försiggå rörelserna ebb
och flod i hafven såväl som i luftkretsen under friktim;
och hvarje friktion konsumerar lefvande kraft och förlusten
kan i detta fall endast träffa planetrörelsernas lefvande
kraft.*) Vi komma härigenom till den oundvikliga slutsatsen,
att hvarje ebb och flod oupphörligt och säkert om ock
oändligt långsamt minskar systemets förråd på imekanisk kraft,
hvarigenom planetens vridning omkring sin axel måste
bli allt långsammare. I själfva värket är en sådan
minskning i jordens rotationshastighet uppvisad genom de nyare
sorgfälligare undersökningar af månens rörelser som blifvit
utförda af Hansen, Adams och Dolaunay. Enligt den
förstnämde har sedan Hipparchus’ tid stjärndagens längd ökats
med g sekund, hvarje århundrades längd med en
åttondels timme; enligt Adams och W. Thomson skulle tillväxten
vara nära dubbelt så stor. Ett ur, som vid ett århundrades
början ginge riktigt, skulle således vid dess slut gå 22
sekunder före jorden. Laplace hade förnekat tillvaron af
ett sådant förlångsammande af jordens kringvridning; för
att den skulle kunna uppvisas måste först teorien för månens
rörelse utvecklas vida fullständigare än som på hans tid var
möjligt. Slutresultatet af detta förlångsammande af jordens
rotation skall bli, att om också först efter millioner år (ifall
icke under tiden hafvet tillfryser) den ena sidan af jorden
ständigt förblir vänd mot solen och har evig dag, den
motsatta åter evig natt. En sådan ställning intar månen i
förhållande till jorden och sannolikt äfven andra
drabanter till sina planeter; den är måhända värkan af den
väldiga ebb och flod, som dessa kroppar en gång under sitt
flytande tillstånd voro underkastade.
Jag skulle icke framställt dessa slutsatser, som åter
föra oss bort i framtidens aflägsnaste framtider, om de
icke vore fullkomligt oundvikliga. Fysikaliskt-mekaniska
lagar äro liksom teleskoper för vårt åndliga öga, hvilka
intränga i det förflutnas och det tillkommandes mäst
aflägena fjärran.
; †) Ebb och flod värka på jorden ungefär’ på samma sätt som
en broma på ett hja. Öfvers.
3. — Verdandis småskrifter. 54.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
