- Project Runeberg -  Om naturkrafternas växelverkan /
34

(1901) Author: Hermann Ludwig Ferdinand Helmholtz Translator: Hjalmar Öhrvall - Tema: Physics, Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Solsystemets framtida öde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34 OM NATURKRAFTERNAS VÄXELVÄREKAN.
10. Solsystemets framtida öde.

En annan väsentlig fråga rörande vårt plannetsystems
framtid är den angående dess blifvande temperatur och
belysning. Enär den inre värmen hos jordklotet har föga
inflytande på jordytans temperatur, så kommer det härvid
väsentligen an blott på det från solen utströmmande värmet.
Man kan uppmäta hur mycket solvärme som här på jorden
under en gifven tid träffar en viss yta, och därur kan
man beräkna, hur mycket värme som på en viss tid
utstrålar från solen. Sådana mätningar äro utförda af den
franske fysikern Pousllet och hafva gifvit till resultat, att
solen afger lika mycket värme som förbränningen af ett
kollager skulle utveckla, hvilket täckte hela dess yta, om
det därvid brunne upp till ett djup af ungefär 3 meter i
timmen, hvilket motsvarar 2 mil om året. Men om
denna värmemängd likformigt beröfvades solens hela
massa, så skulle dess temperatur sjunka blott 11/2 grad
om året, ifall vi sätta dess värmekapacitet lika med vattnets.
Dessa uppgifter kunna väl gifva oss en föreställning om
värmeförlustens storlek i förhållande till ytans utsträckning
och solens innehåll; men de kunna icke ge oss någon
upplysning, huruvida solen blott såsom en glödande kropp
utstrålar det värme, som sedan dess uppkomst är
anhopat i densamma, eller om en fortgående nybildning af
värme äger rum genom kemiska processer på dess yta. I
hvarje fall säger oss lagen om kraftens oförstörbarhet, att
ingen process, som är analog med de på jorden bekanta,
kan för eviga tider underhålla en outtömlig värme — och

Ljusutstrålning från solen. Men samma lag lär oss också
att de förhandenvarande kraftförråd, som redan existera
i form af värme eller en gång kunna omsättas i värme,
skola räcka ännu för omätligt långa tider. Rörande
beloppet af kemisk kraft i solen kunna vi icke uttala någon
förmodan, och de därstädes magasinerade värmeförråden
kunna vi endast ytterst osäkert uppskatta. Men om vi
sluta oss till det antagandet, att solens af astronomerna
uträknade och för en stjärna med en så stor massa
påfallande ringa täthet är betingad af dess höga temperatur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Mar 1 11:01:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/natvaxel/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free