Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 2. Feb.
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om kompassnålen och jordmagnetismen till sjöss.
I anslutning till artikeln
"Missvisningsbestämningar i Östersjön" i sistlidna års
novemberhäfte av denna tidskrift meddelas här
nedan några historiska notiser om kompassnålen
och en kortfattad redogörelse för magnetiska
mätningar till sjöss samt vår därpå grundade
kännedom om de jordmagnetiska
förhållandena på oceanerna.
Genom kompassnålen eller kompassen, som
spelat och spelar en så utomordentligt viktig
roll i den mänskliga samfärdseln, har
jordmagnetismens utforskande blivit även ett
nautiskt intresse. Innan man ännu upptäckt
magnetnålens vägledande egenskap hade den
sjöfarande att sätta kurs efter landmärken eller
celesta kroppar; när icke dessa kunde ses hade
han oftast ingen och i vart fall en mycket
osäker möjlighet att hålla sin kurs. Vägarna
över de vida vattnen lågo öde, och kustenias
sträckning dirigerade i allmänhet skeppens
kurser. Med kompassens uppfinning kom
revolutionen inom navigeringskonsten och
äventyrliga andar — såsom Columbus och Cabot —
kastade djärvt loss för att finna land på andra
sidan den spårlösa oceanen. Deras återkomst
stimulerade till nya bedrifter, och de
geografiska upptäckterna skedde slag i slag.
*
Vid vilken tidpunkt magnetstenens
egenskaper först blevo bekanta för människan är icke
känt. Emellertid vet man att dess förmåga
att attrahera järn var bekant för grekerna vid
slutet av sjunde århundradet f. Kr. En del
författare vilja göra gällande, att grekerna
redan under Trojanska kriget (omkr. 1190 f. Kr.)
använde en magnetsten i navigationens tjänst,
men beläggen härför äro mycket svaga.
Sannolikt får man gå så långt fram i tiden
som till tionde århundradet e. Kr. eller kanske
ännu längre för att finna de första primitiva
kompasserna i bruk på Medelhavet.
I Kina däremot torde magnetstenens
orienterande egenskap otvivelaktigt varit känd redan
vid tiden för vår tidräknings början och
sannolikt mycket tidigare. I olika kinesiska
skrifter finnas nämligen beskrivningar på den
s. k. "sydpekande vagnen" som, enligt
Humboldt, skulle hava varit i bruk redan omkring
1100 f. Kr. och torde hava förekommit ännu
så sent som på 1400-talet. Denna sydpekande
vagn var försedd med en nålupphängd figur, i
vars pekande arm man inlagt en magnet så, att
armen alltid pekade sydvart. Under det att
denna vagnkompass sålunda var i bruk mycket
tidigt torde däremot skeppskompassen i en eller
annan primitiv form knappast kommit i
användning tidigare i Kina än i Europa. Det vill
också synas sannolikt att uppfinningen av
skeppskompassen gjorts i Europa alldeles
oberoende av samma uppfinning i Kina. Härför
tala de omständigheterna, att de gamla kinesiska
kompassrosorna voro delade i 24 i st. f. 32
streck, att graderingen gjordes från syd samt
att det kinesiska instrumentets form var
väsentligt olika den europeiska kompassens.
För att återkomma till Europa är, såsom
ovan redan antytts, icke endast tidpunkten för
kompassens uppfinning okänd utan även hela
dess tidigaste utvecklingshistoria höljd i
dunkel. Det första definitiva omnämnandet att
kompassen var i bruk i Europa finnes i en
avhandling "De Utensilibus", som skrevs av den
engelske munken Alexander av Neckam vid
slutet av tolvte århundradet. I ett följande
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:15:18 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nautid/1927/0052.html
