Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Apr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dykareundersökningar på större djup.
I den tyska tidskriften "Werft Reederei
Hafen" lämnar en författare, W. Kucharski,
en redogörelse för de hittills gjorda
erfarenheterna av dykararbeten på större djup.
De största svårigheter, påpekar förf., som
yppa sig vid användningen av den hittills
vanliga dykardräkten av gummi på större djup
består i, att kvävet i den luft som tillföres
dykaren absorberas av blodet vid det större
trycket under vattenytan men frigöres så snart
trycket lättar, d. v. s. vid uppstigandet. Sker
uppstigandet för hastigt, tar kvävets
frigörande formen av skum- och blåsbildning. De
finare blodkärlen slitas sönder, och
organismen tillfogas allvarliga skador.
I de s. k. dykaretabellerna äro tiderna för
uppehållet på olika djup och för uppstigandet
noga angivna. En dykare, som exempelvis
arbetat en timmes tid på ett djup av 44 meter,
behöver l1/, timme för att efter avslutat
arbete gå upp till ytan. Av arbetstiden 2y2
timmar gå alltså inte mindre än 60 procent
åt på uppstigning, och endast 40 procent av
arbetstiden ha nyttjats till effektivt arbete.
Siffrorna kunna växla en smula allt efter
vederbörandes fysiska konstitution och andra
omständigheter, men i stort sett är tendensen
densamma, och snarare har man att förlänga
tiden för uppstigandet än förkorta den.
Då man på senare tiden strävat efter att
kunna arbeta på större djup — 60 till 150
meter — har huvuduppgiften blivit att komma
till rätta med de ovan antydda svårigheterna.
I Amerika har man därvidlag försökt ersätta
kvävet med heliumgas, som inte absorberas så
starkt av blodet. Experimenten ha givit rätt
så gott resultat ur fysiologisk synpunkt. Det
cruxet är dock förknippat med heliumgasen,
att den är mycket dyr.
Genom den Gallska apparaten, utexperimen-
terad av Neufeldt & Kuhnke i Kiel, har man
sökt komma till den principiella lösningen att
helt enkelt jgöra sig oberoende av
vattentrycket. Apparaten är konstruerad som ett
trycksäkert pansar med ihåliga "lemmar", som
även de stå emot yttre tryck.
De tekniska uppgifter, som skola lösas vid
konstruktionen av en dylik pansardykare äro
bl. a. följande: Man måste få fram en
fullständigt vattentät led, som trots det stora
vattentrycket är lätt rörlig. Konstruktionen av
lemmarna, i synnerhet armarna och
arbets-tär.gerna, måste vara så ändamålsenlig att
verkligt arbete kan utföras.
Andningsmöjligheterna för dykaren, som är innesluten i det
trycksäkra höljet, skola vara hart när
obegränsade. Slutligen måste höljet konstrueras
på ett visst sätt.
Beträffande den vattentäta leden är
egentligen inte mycket att säga. Man har här
stannat för den konstruktion, som framkom
redan vid experimentens början. Lemmarna
däremot ha undergått en väsentlig förändring.
Härvidlag har man efter noggranna
anatomiska studier av rörelsetekniken låtit
apparatens knä- och armbågsleder försvinna. Dessa
leder ha i stället förenats med höft- resp.
axelledema, vilka samtliga gjorts rymligare.
En betydlig förenkling har sålunda vunnits
vid sidan av en större rörlighet. Dykarens
hand i handlemmen påverkar vidare inte längre
en särskild handled. I stället avslutas
armlemmarna av tänger, som leda i kullager och
äga en mycket vidsträckt rörlighet. Även
detta måste betraktas som såväl en förenkling
som en förbättring1.
Vad andningstekniken beträffar, har den
enklast möjliga principen i det väsentliga
bibehållits. Dykaren andas medelst en mask för
mun och näsa. Den rena luften tar han från
138
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
