Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amerikanska paketskepp på Nordatlanten
För de flesta sjömän, som nu hunnit till 60-årsåldcrn och däröver, torde
ännu skanshistorierna om "Western Ocean Packets" ävensom clipperskeppen
i Kina- och Australasia-traderna ha sin plats i minnenas kammare. Mycket
av vad man då hörde hade under tidernas lopp broderats ut till
oigenkännlighet, och någon klar bild av fakta angående detta intressanta tidsskede
i världskommunikationernas historia ha svenska sjömän i allmänhet ej.
De glänsande, sagoomspunna segelprestationerna komma att stå som de
högsta exponenter för det urgamla sjömansyrket i alla tider — ty de
komma aldrig att upprepas. Det begränsade utrymmet i en tidskrift
tilllåter emellertid ej — hur frestande det än är — någon ingående
behandling av ämnet, vadan författaren nödgas inskränka sig till en mera
schematisk och i koncis form gjord överblick, sammanförd ur amerikanska
och engelska autentiska källor.
Under den första hälften av 1800-talet var
den "atlantiska färjan" i amerikanska händer.
Och deras berömda s. k. paket-skepp matade
det stora, men glest befolkade landet med
människomateriel från den gamla världen och
bidrogo således på sitt sätt att bygga upp den
mäktiga och framstående nation, som vi nu
finna i U. S. A.
Redan vid sekelskiftet började man en mera
reguljär samfärdsel medelst smärre seglare,
medförande post och passagerare, varom
redarne annonserade i tidningarne. Men från år
1816 kan man räkna tillkomsten av reguljära
"linier" med paketskepp. På dessa skepp
nedlades mycken omsorg vid deras byggande å de
amerikanska varven och deras segel voro de
bäst skurna man då sett, och de kunde i
regeln ligga mer än ett streck högre i vinden
än andra råseglare. Engelsmännen försökte
visserligen, men det visade sig omöjligt för
dem att bygga segelfartyg, som med
framgång kunde upptaga konkurrensen på denna
trade med "kusinerna på andra sidan". De
höllo sig därför avvaktande ända till år 1840,
då Cunardlinjen uppträdde på arenan med sin
första atlantångare, "Britania". Denna hade
emellertid ej större genomsnitts fart än 8y2
knop, och det dröjde många år innan de
efterföljande engelska ängarne kunde fråntaga
de amerikanska paketskeppen herraväldet över
atlantertraden.
Man kan klassificera "paketema" på flera
sätt, men låt oss här nöja oss med att blott
skilja dem i två typer: den gamla, 1816—43,
och den nya (Mc Kays), 1843—69. Den äldre
klassens fartyg voro jämförelsevis små —
500 till 1,000 tons register — starkt byggda
av ek, med raka. breda akterspeglar och fylliga
former över vattenlinjen, men med skarpare
undervattenskroppar. De flesta voro
tvådäcka-de, svartmålade och kanonportade och alla
fullriggade. Inredningen av
salongspassage-rarnes avdelning under den långa poopen
ansågs för sin tid vara luxuös, men
emigrantavdelningen på mellandäck saknade däremot
ventilation och all bekvämlighet. Den yngre
klassen, eller de från 1843 byggda skeppen,
fingo större tonnage, smidigare former och
komfortablare inredning. Genom den gryende
konkurrensen med de engelska ängarne, lades
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
