Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 5
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
deståndsläran torde gälla att vid beräkning av
skadeståndsskyldighetens omfattning endast
sådana följder av en skadegörande handling böra
medtagas, vilka från början kunnat skäligen
beräknas såsom under förhållandenas normala
utveckling naturliga och rimliga följder av
handlingen. Det hänger icke uteslutande på
de mellanliggande ledens antal utan på, så att
säga, fastheten av orsakskedjan.
Det torde icke vara alldeles klart, om man
nu i Regel C avsett att utan vidare ansluta
sig till en sådan eventuellt på det allmänna
skadeståndsområdet gällande grundsats. Ett
tidigare förslag hade i den engelska texten
"direct and necessary consequence". Detta
var säkerligen en inskränkning i en sådan
allmän regel och uteslöt måhända åtskilliga
följd-handlingar, som efter en sådan allmän regel
skolat medtagas. Men fråga är, om man
icke även såsom Regel C slutligen formulerats
avsett att begränsa det gemensamma haveriets
omfattning utöver vad av allmänna
rättsgrundsatser kunnat följa. Själva arten av det
gemensamma haveriet, såsom ett så att säga
exceptionellt rättsinstitut, gör en sådan
begränsning i viss mån naturlig och berättigad.
Vid tolkningen bör man givetvis hämta ledning
av de i 2 st. av Regel C nämnda särskilda
fallen, vilka torde hava medtagits allenast för att
exemplifiera föreskriften i 1 st., ehuru det
måhända kan göras gällande att de
konstituera ytterligare begränsningar av det
gemensamma haveriets område. Det är en sedan
gammalt på haveri- och sjöförsäkringsrättens
område gällande regel att vad som innefattas
i allenast dröjsmål under resan och
tidsförlust eller förlust därigenom att varor icke
framkommit eller kunnat avlämnas i rätt tid, utan
att egentlig skada inträffat, icke vidkommer
det gemensamma haveriet eller assuradören.
Det är då naturligt att sådan förlust
behandlas på enahanda sätt även då den är en följd
av eller sammanhänger med skada eller
händelse, som i och för sig är ersättningsgill
såsom gemensamt haveri eller direkt på grund
av sjöförsäkring. Men måhända skulle ett
dylikt resultat icke utan vidare följa av
vanliga rättsregler.
York-Antwerpen-reglerna 1890 stadga,
liksom i allmänhet de olika nationella lagarna,
att såsom följder av nödhamnsanlöpandet i
gemensamt haveri ersättas hyra och
kostpenningar för befälhavare och besättning under
tiden för nödhamnsuppehåll, medan däremot
enligt vanligt praxis icke rederiets rena
tidsförlust till följd av nödhamnsanlöpandet
er-sättes såsom gemensamt haveri. I sistnämnda
hänseende göra York-Antwerpen-reglerna 1924
icke någon ändring, ehuru de eljest innefatta
den utvidgningen av det gemensamma
haveriets begrepp att såsom gemensamt haveri
ersättas hyra och kostpenningar för
befälhavare och besättning — jämte förbrukning av
maskinförnödenheter — även under själva
inlöpandet till och utgåendet från nödhamnen eller,
rättare sagt, under hela den förlängning av
resan, som nödhamnsanlöpandet medför.
En lekman lärer hava svårt att förstå
varför i nu förevarande hänseende den rederiets
förlust, som består i hyra och kostpenningar
samt förbrukning av maskinförnödenheter,
skall behandlas annorlunda än den vanligtvis
uppenbara eller lätt bevisliga förlust, som
rederiet eljest lider genom resans förlängning.
I fransk domstolspraxis lärer även hava
nyligen gjort sig gällande en tendens att
betrakta rederiets tidsförlust i allmänhet såsom
gemensamt haveri i nu avsedda fall, liksom den
t. ex. är föremål för ersättning, då
skadestånd skall utgå på grund av sammanstötning.
En dylik utvidgning av det gemensamma
haveriet — i och för sig knappast önskvärd
— torde vara bestämt utesluten enligt lydelsen
av Regel C.
4.
Såsom exempel på huru förevarande
spörsmål ligga till i praktiken kan lämpligen
nämnas det fall att ett fartyg under ingåendet till
nödhamn under sådana omständigheter, att
själva nödhamnsanlöpandet föranleder
ersättning i gemensamt haveri, grundstöter.
Föreligga icke särskilda förhållanden, måste denna
senare händelse anses stå i allenast medelbart
och tillfälligt samband med
nödhamnsanlöpandet, och skada genom grundstötningen ersättes
följaktligen icke såsom gemensamt haveri.
Men beskaffenheten av den nödhamn eller
tillflyktsort, som fartyget måste för räddning
av fartyg och last uppsöka, kan vara sådan
att fartyget icke kan inkomma dit utan
olyckshändelse eller utan att sådan är mycket
sannolik. Då kan ersättning i gemensamt haveri
även för skada genom denna särskilda olycka
under nödhamnsanlöpandet ifrågakomma.
Eller förhållandet kan vara — såsom i ett ny-
•249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
