Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det nautiska befälets praktiska utbildning.
Föredrag av kapten Th. Rinman vid årsmöte
med Sv. Allm. Sjöfartsförening.
Få ärenden i samband med sjöfartssäkerheten
torde ha varit så ofta och så intensivt diskuterade
under de senaste årtiondena som frågan om det
nautiska befälets praktiska utbildning. Det har
dock i regel varit näringsidkarna själva, vilka
av ren omsorg för sjöfartens framtid hållit
intresset för detta spörsmål vid liv, medan
statsmakterna trots många påstötningar ej ägnat
det någon större uppmärksamhet. Det är i detta
hänseende betecknande, att, ehuru de
författningar, som reglera hithörande frågor, äro av
administrativ art, var det riksdagen som av
omständigheternas makt såg sig nödsakad att
äntligen taga ställning till saken och i detta syfte
förra året beslöt att hos k. m:t begära en
allsidig utredning i ärendet. Det är också
anmärkningsvärt, att yrkesmännens förbindelse med
riksdagen bl. a. måst sökas via en — präst.
Sedan en officiell utredning sålunda
beslutats och för övrigt redan påbörjats, kunde det
ju synas i viss mån opåkallat, att Sveriges
Allmänna Sjöfartsförening tagit upp frågan bland
överläggningsämnena på sitt årsmöte. Då vi
emellertid av allt att döma nu stå inför ett
slutgiltigt avgörande beträffande riktlinjerna för
utbildningen av framtidens navigatörer i
svenska handelsflottan, böra de meningsyttringar,
som komma till synes inom Sjöfarts föreningen
med dess vittfattande sammansättning, icke
vara utan betydelse för utredningsmännen.
Utredningsarbetet har anförtrotts åt
kommerskollegium med biträde av sakkunnige, och
de senare ha, som bekant, i ett genom
kollegium nyligen till diverse
sjöfartsorganisationer utsänt cirkulär anhållit om motiverade
svar på följande frågor:
a) Anses fordran å viss segelfartygstjänst
för erhållande av skepparbrev av l:a klass
resp. styrmansbrev nödvändigt böra bibehållas
i ungefärligen den utsträckning nu gällande
bestämmelser föreskriva, eller
b) Kan annan utbildning ersätta
segelfar-tygstjänst,en och om så är fallet, vilken?
Då jag tar kommitterades cirkulär som
utgångspunkt för mitt anförande och även i
fortsättningen har för avsikt att uppehålla
kontakten med cirkuläret, ber jag att med
några ord få beröra själva frågeställningen i
detsamma.
Spörsmålet gäller ju — och har alltid gällt
under de mer än 30 år det diskuterats —•
behovet av segelfartygsutbildning för det
nautiska befälet på m-askindrivna fartyg. I de
länder, där man sedan länge slopat kravet på
en dylik utbildning, har man dock aldrig ens
ifrågasatt, att någon skulle få rätt att föra
befäl på segelfartyg, utan att ha genomgått
utbildning på sådana fartyg. Jag känner mig
också fullt övertygad om, att varken
kommitterade eller deras uppdragsgivare tänkt sig
möjligheten av en dylik absurditet. Det var
illa nog när man år 1912 minskade den för
viss befälstjänst föreskrivna
segelfartygsutbildningen från 18 till 12 månader, utan att skilja
på befälet å ång- och segelfartyg. Följden
härav har blivit, att en person enligt nu gällande
författning kan förvärva sjökaptensbrev och
därmed erhålla befogenhet att vara
befälhavare på vilket segelfartyg som helst och i
trafik på alla farvatten, utan att ha större
praktisk erfarenhet av segelfartygstjänsten, än att
han någon gång i pojkåren, d. v. s. efter
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
