Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 12
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
Skeppsredare Emil Löfgren har
nyligen framlagt ett förslag till minskning
av tonnageöverflödet i
fraktreglerande syfte.
Sedan den gamla
utnötta frågan om en
ordnad, frivillig tonnageuppläggning för att
stimulera frakterna äntligen synes
avfärdad från dagordningen, på grund av
svårigheterna för dess praktiska utförande,
har hr Löfgren trott sig finna medlet
genom nedskrotning av och importförbud
på äldre, omodernt tonnage. För
nedskrotningen skulle bland rederierna
bildas en kooperativ upphuggningsaffär,
vilken till marknadsvärdet skulle inköpa allt
tonnage över en viss åldersgräns.
Förslaget avser alternativt en skandinavisk
och en europeisk upphuggningsfond. Det
förstnämnda alternativet är otänkbart
redan ur den synpunkten, att andra länders
rederier komma att draga fördel av de
skandinaviska redarnes ekonomiska offer.
Dessutom är planens effektivitet absolut
beroende av tillslutning från alla. En
europeisk sammanslutning för ändamålet
är teoretisk sund, men tyvärr kommer
planen — om den överhuvud allvarligt
bringas under diskussion — att stranda
på precis samma grunder som det stora
tonnageuppläggningspro j ektet.
När det gäller frågor av rent
arbetsgivareintresse har erfarenheten visat
att sammanhållningen bland rederierna är
den sämsta möjliga. Konkurrensen drives
bland dem med lika stor hänsynslöshet,
som i varje annan affär, där man icke
lyckats åstadkomma verksamma
tariffföreningar, vilket ännu aldrig skett
internationellt. Sjöfarten är mer än någon
annan näring internationell, vadan
praktiska och ekonomiska spörsmål måste
behandlas och betraktas internationellt. Till
och med en europeisk överenskommelse
om nedskrotning av äldre tonnage är
omöjlig i praktiken och förslaget
befinner sig helt och hållet ins blaue.
Vad åter importförbud på äldre
tonnage beträffar, ställer sig spörsmålet
avsevärt gynnsammare i fråga om
utför-barheten, och är ur andra synpunkter än
den fraktreglerande ändå mera att för-
orda. Ser man enbart på den önskade
fraktförbättringen, blir det ju icke så
särdeles effektivt. Åtminstone tar det
lång tid, innan några verkningar komme
att skönjas. Ty, om man icke får sälja
gamla båtar till utlandet, så säljas de
inom resp. länder, eller ock behåller man
dem, så länge det finnes ringaste utsikt
att hålla dem gående utan förlust.
Efterlevnaden bleve dock ovillkorlig, ty det är
stor skillnad på en laglig, lätt
kontrollerbar föreskrift och på en frivillig
överenskommelse mellan personer, som kämpa
mot varandra med kniven på strupen.
Med åren skulle ett dylikt
importförbud verka högst välgörande för
modernisering av den svenska handelsflottan, som
procentuellt sett har äldre och
omodernare tonnage än de flesta andra länders.
En dylik tonnageföryngring skulle betyda
en avsevärd uppryckning ur
säkerhetssynpunkt sett och den komme att göra vår
handelsflotta mera konkurrenskraftig.
Driften av de gamla kolätarne med sina
dyrbara reparationer och klassningar är
ingen lukrativ affär.
Visserligen har en högst betydande del
av vår rederidrift grundlagts och
blomstrat genom på sin tid gjorda fördelaktiga
inköp av företrädesvis kasserade engelska
båtar, som genom en rationell drift
gjordes inkomstbringande — detta var
isynnerhet fallet beträffande landets numera
största rederifirma — men det var andra
tider då än nu. Särskilt i fråga om den
statliga kontrollen, som då i Sverige
inskränkte sig till en jämförelsevis lindrig
inspektion av passagerarebåtar medan
man i England hade Plimsollagstiftningen
att taga hänsyn till.
Ingen vill påstå att den nuvarande
kontrollen å alla fartyg är obehövlig eller
skadlig i stort sett, även om man här och
var gruffar och klagar, då dyrbara
reparationer föreskrivas, men vem vågar å
andra sidan klandra den, som genom
kunnighet och målmedvetet arbete — med i
England såsom uttjänt betraktat tonnage
— grundlade en rederibedrift, vilken
numera ger sysselsättning åt flera tusentals
personer och äger ett genomsnittligt
betraktat i allo förstklassigt tonnage.
468
Ins blaue hinein.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
