Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 12
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
—1925 icke mindre än ett 30-tal dylika förbud
utfärdats. (Det må här anmärkas, att de fall
av överlastning eller olämplig lastning, som
föranlett förbud mot fartygets nyttjande,
givetvis icke kunnat utgöras av andra än sådana,
där missförhållandet varit flagrant och faran
därav ögonskenlig.) Vidare föreligger en
beaktansvärd statistik rörande svenska fartygs
sjöolyckor, utarbetad på grundval av de
iakttagelser, som Kommerskollegii sjötekniska
biträde under sin tjänsteutövning under de
gångna åren gjort. Av denna statistik kan inhämtas,
att under åren 1915—1921 inträffat ett 15-tal
sjöolyckor i östersjöfart, som haft överlastning
till orsak. Slutligen har jämväl
Socialstyrelsens byråassistent för sjöfartsärenden i sin
ämbetsverksamhet gjort åtskilliga erfarenheter
rörande lastningsförihållandena i östersjöfart.
På grund av sålunda vunnen erfarenhet hava
sistnämnda båda befattningshavare var för sig
vid~ olika tillfällen ansett sig uppkallade att
framställa krav på upptagande av frågan om
lastmärke i Östersjöfart. Jämväl inom
far-tygsinspektionsbyrån har spörsmålet tid efter
annan varit föremål för behandling odh har
numera, sedan arbetet med den omfattande
revisionen av ett flertal av de viktigare
sjö-fartssäkerhetsförfattningarna innevarande år
slutförts, förs’ag utarbetats till lagstiftning om
utsträckning av de obligatoriska
lastmärkes-reglerna, vilket förslag här föreligger till
behandling.
Förslaget, som ju allenast är
preliminärt och tydligen blott avsett att utgöra grund
för den vidare utredningen, innefattar dels
en civ;llagsändring, som fordrar riksdagens
medverkan, nämligen ändring av tillsyns^gens
9 dels ändring av tillsynsförordningens
§ 32, dels slutligen ett antal nya
administrativa föreskrifter i form av en kungl,
kungörelse.
Förslaget upptager icke ändring av
trälast-märkesförordningen och någon sådan torde icke
heller vara erforderlig för denna förordnings
til’ämplighet å fartyg i östersjöfart, då
trä-lastmärkesförordningen är direkt avhängig av
9 § i tillsynslagen, vars omfattning sålunda
kommer att reglera jämväl trälast förordningens
tillämpningsområde.
Ändringen i tillsynslagens 9 § är föga
omfattande. Den består helt enkelt i en ändring
av fartgränsen från Nordsjöfart til!
Östersjöfart jämte ett tillägg om rätt för Konungen att
medgiva undantag från stadgandet om
lastmärke beträffande visst fartyg eller slag av
fartyg, som nyttjas i Östersiöfart. Hur man
tänkt sig att denna dispensrätt till en början
skulle utnyttjas framgår av förslaget till den
nya kungörelsen. Enligt dess 1 § undantagas
pråmfartyg,
fiske- eller fångstfartyg,
bogserfartyg samt
bärgningsfartyg.
Huruvida av dessa grupper de tre
sistnämnda behöva uttryckligen undantagas, torde kunna
diskuteras, då 9 § tillsynslagen stadgar obli-
gatoriskt lastmärke allenast för fartyg, som
nyttjas till handelssjöfart eller passagerares
befordran i viss utsträckning och de nämnda tre
slagen av fartyg sannolikt icke falla under
kategorien fartyg, som nyttjas till
handelssjöfart. För tydlighetens skull ha de emellertid
upptagits i det preliminära förslaget.
2 § i kungörelsen stadgar viss övergångstid
för fartyg, som vid lagändringens
ikraftträdande redan nyttjas till sjöfart och icke
enligt 1 § undantagits från tillämpning av de
nya bestämmelserna.
Slutligen innehåller 3 § vissa föreskrifter,
som möjliggöra för vederbörande att på
förhand vidtaga erforderliga åtgärder för
lastmärkes åsättande.
Den föreslagna ändringen av § 32
tillsynsförordningen innebär i korthet, att de
nuvarande fribordsreglerna för Nordsjöfart skulle
tillämpas jämväl vid fastställandet av
Östersjömärke eller med1 andra ord, att märket
skulle vara detsamma i östersjöfart som i
Nordsjöfart, dock med den lättnaden, att
fartyg, som med avseende å skrovets
konstruktionsdetaljer uppfyller Kommerskollegii
byggnadsreglementes fordringar eller eljest har
däremot svarande styrka, vid lastmärkes
fastställande skulle få likställas med fartyg,
innehavande högsta klass i godkänd
klassificeringsanstalt.
Det förefaller som om härmed
åstadkommits vad herr Hök i egenskap av ledamot av
1906 års kommitté åsyftat, då han uttalade sig
om önskvärdheten av obligatoriska
lastlinjebe-stämmelser i inskränktare fart än Nordsjöfart
under en såsom viss antagen förutsättning, att,
därest en enligt herr Höiks mening sannolikt
möjlig djupare nedlastning icke skulle vara
önskvärd, i många fall fartygens
materialdimensioner kunde väsentligt reduceras utan men
för säkerheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
