Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
ning utfördes med den största punktlighet så långt
möjligt var.
Enformigheten gjorde dem stundom nästan
förtviflade, och :för att slippa se hvarandras ansikten eller
lyssna till hvarandras röster, företogo de i den vackra
vinternatten ensamma vandringar. Långa fingo dessa
dock icke blifva, ty en man förmådde nu icke mera möta
björnen, som brummande strök omkring på flaken. För
isskrufningen hade de blifvit så härdade, att de helt
likgiltiga kunde lyssna till brak som af rullande åskor.
Behöfde icke Investigator gräfvas ur någon drifva eller
allt ombord surras, förblefvo matroserna själfva i
vinteride.
Räfskallen störde dem ännu mindre. För Harald var
det senare som en hälsning hemifrån skogen vid
Örnaholm, men kände han sig någorlunda vid krafter, kunde
han nog gripas af jaktifver. Denna svalnade dock snart.
Hans trogna hundar, Pil och Max, voro längesedan
skjutna.
Så länge som möjligt hade kapten M’Clure försökt
att behålla alla sina hundar, men när matportionerna
för matroserna dagligen måste minskas, fick äfven
antalet hundar inskränkas, och de som först fingo offra
sina lif voro jakthundarna.
Den, hvilken trots all nöd sammanhöll det hela, var
kaptenen. Hans mod och hans lugn verkade välgörande
på besättningen. Detta lugn vanns dock först efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
