Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hilding Källén hade varit min morbror Folkes vän
och ibland kompanjon. När vi flyttade in på Fagervik
kom han med vin. Ibland sades i Mariefred om honom
det att han varit ett löfte som slarvat bort sitt liv. Han
skrev också. Nyordning på Sjögårda var i sin genre en
rolig bok. Den gav han ut under pseudonymen Per
Knutsson och Aftontidningen skrev att äntligen har
Sverige fått sin Wodehouse. Det gjordes film av den. Vi
var goda grannar.
Från honom kommer vårt stora middagsbord. En
kopia av Gripsholmsborden. Det var Thure Karlsson som
gjort det på trettiotalet. Han var en skicklig snickare.
Den skickligaste finsnickaren i Mariefred. Mycket
kunnig. Bredvid Gripsholmsbordet står det skåp som en
gång varit hans fästmansgåva till den som blev hans
hustru. Ett fantastiskt skåp. Det fantastiska är inte
materialet utan hantverket. Lådorna går fullkomligt
ljudlöst. Han gav det till Gun innan han dog. Eller rättare
sagt, han lät Gun köpa det för femtio kronor. Han var
rädd för att ingen annan skulle förstå att uppskatta det.
– Skåp som skåp!
Också intarsiaarbetet är fulländat.
Det tunga bordet hade Hilding menat att lämna till
Eskilstuna museum där han satt och forskade mot
slutet. Men så kom han i gräl. Om vad minns jag inte.
Med Folkes hjälp forslades bordet till oss. Här står det
sedan dess.
Men när Hilding var borta byggdes gamla Åsgård
om till Sveriges sista barockslott. Vitt. Stort.
Ornamenterat. Viken fylldes ut. Det trodde jag var förbjudet.
Kanoner och skulpturer, vapensal med sägs det i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>