Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bygden — Folke försåg det med vapen och anporträtt —
och allt som hör stormaktstiden till. Ett slott som
turister tror är historiskt. Hur det bygget gick till begriper
jag inte. Här på synhåll från slottet får man inte ens
måla ett gult hus rött utan slottsfogdens hörande. Men
allt sägs ha varit lagenligt och godkänt av
myndigheterna.
Sedan planterades popplar för att skärma av
grannarna. Inte björkar utan snabbväxande popplar som är
lika falska i detta sörmländska landskap som slottet
självt. Men där står de på led till vakt mot oss som bor
uppe på slänten. Växer snabbt och skärmande för att
ingen granne skall kunna se vatten annat än på vintern.
Det var fest därnere ibland. En natt när det skreks från
bryggan drunknade en. Om det pratades en del. Om
jag vore Olle Hedberg skulle jag skriva roman om det.
Nå, både Hilding och Folke är döda. Det var många
år sedan jag hörde berättas om deras äventyr. Som den
med den utrangerade motortorpedbåten de köpte för
näst intill ingenting från flottan strax före kriget och
som direkt därefter hyrdes tillbaka när kriget bröt ut.
Den gav dem ett hyggligt tillskott när de låg inkallade
under krigsåren. Efter kriget fick de tillbaka båten
upprustad och fin. Men när de festat ombord ordentligt en
höstkväll under det de fräste fram genom mörkret hade
de somnat från allting ute på Prästfjärden. De vaknade
högt uppe på Selaön bortom Mälsåker. Det var slutet
för den båten. Varken Folke eller Hilding berättade
detta. Andra gjorde det. Fast inte på senare år. Också
den berättelsen hörde jag för länge sedan. Nu om
höstnätterna tjuter tjuvlarmet där nere från det falska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
