Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faderskapets plikter. Även om han kanske inte är helt medveten
om vad han då säger. Jag har inte frågat honom. Jag
har inte velat skapa en situation där han antingen
tvunges ljuga eller säga att min skyldighet varit att
vrida livet av mig; efter en sådan diskussion hade vi nog
aldrig kunnat talas vid mera. Ty till detta vore bara att
svara att ställd i samma situation skulle jag handla på
samma sätt. Offra hustru och offra honom för
skrivandet.
Men det finns en annan olikhet också. Han talar
uppfordrande med mig om vad det innebär att vara far.
Umgås med sina barn. Lära dem simma. Vara
samman med dem. Nära vän och kamrat. Spela spel. Och
där är vi helt olika. Jag far gåshud vid tanken på att
någon skulle trängt sig så nära mig när jag var barn.
Det behöver förklaras.
Många kritiker har tyckts tro att jag i
Barndomsserien beskriver en liten pojke det är synd om för att hans
föräldrar lämnar bort honom, inte bryr sig om honom,
ett barn som skadats av brist på kärlek, brist på
föräldrakontakt. Men då har de läst dåligt innantill.
Det är inte särskilt synd om den pojken. Det är en
berättelse om en pojke som klarar sig. Barndomsseriens
tre böcker visar hur en pojke blir stark nog att ta sig
igenom det totala helvete som väntade på Jan bakom
knuten efter det han blivit tonåring. Utan att han
härdats i barndomens eklut hade han troligen gått under.
Och visst fick han den kärlek han — som andra små
däggdjur — ville ha. Farmodern fyllde morsuppgiften.
Män att ta som modeller fanns också. Farfadern och
sedan morbror Folke och — lite senare — farbror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>