Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berodde det på att Eva bara var flicka.
Till det märkliga med Alva som officiellt
representerade ett slags feminism hörde att hon i privatlivet stod
så främmande för sin officiella framtoning. Hon var
fascinerad av finhet och rikedom; hon som samlade hov
av unga kvinnor kring sig brydde sig i det personliga
enbart om pojkarna. Flickor spelade ingen roll. Jag tror
det är sant att vad hennes två döttrar än lyckades med
kunde det för henne inte väga upp att hon misslyckats
med mig.
Mina systrar fick sina första barn på samma tid.
Sissela, den äldsta, fick en flicka. Kaj, den yngsta, en
pojke. Det gjorde Alva förtvivlad.
– Det är så fel! För Sissela hade det betytt så mycket
med en pojke i familjen Bok. För Kaj spelar det ju ingen
roll.
Sissela hade ju gift sig upp i en fin familj, en av
Förenta staternas ledande; Kaj däremot in i en vanlig
tysk familj utan pengar.
Eva var bara flicka, född av en kvinna vars far var
metallarbetare och vars mor gick och städade. Eva fick
jag därför behålla. Till det kom att såväl Maj som
hennes föräldrar aldrig talade illa om mig.
Toshiban susar. Det är kväll. Mina barn har mödrar
och jag har haft äktenskap med dem. Ur de
äktenskapen finns inte ett brev bevarat. Det är vi överens om. En
hel del det inte roar mig att minnas finns i dessa
förflutna år. Hur jag än tänker efter kan jag dock varken
komma på mycket att anklaga mina hustrur för eller
finna tider jag vill längta tillbaka till. Konflikterna var
ohjälpliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>