Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nej, mitt privata liv har inte varit mycket att hurra
för. På mitt sätt och utifrån mina värderingar har jag
sökt vara förnuftig trots allt. Men det går inte att leva
utan att göra ont. Det har buddhisterna rätt i. Och om
jag hade kunnat se allt detta i tid och kunnat styra
undan när känslorna blåste då hade jag kanske kunnat
leva helt på egen hand. Ett slags munk utan cell. Men
då hade varken Janken eller Eva funnits till. Och hur
som haver, skrivit har jag. Det är också vad som
återstår när jag själv om x eller y dagar går smack in i
muren och upphör.
En gång beskrev jag den ohyggliga upplevelsen för
trettiotre år sedan av att krafterna inte räckte längre; att
jag bröts av sjukdom på vägen upp i Höga Pamir och
inte förmådde rida upp till sjöarna. En annan gång
beskrev jag hur det var när hjärtat slog till för fyra år
sedan. Denna gång har jag tvungits konstatera att tiden
håller på att ta slut för mig.
– Vi stänger nu!
Högsommaren har gått mot höst och kräftkalas också
detta krisår. Telefonen har börjat ringa igen. Under det
jag skrivit, sorterat, läst och lyssnat på kortvåg har det
snart gått tre veckor sedan jag fyllde sextiofem. Från
min något äldre nästkusin Maj-Britt i Säter kom
hälsning, hon hade varit på resa norrut och först nu
kommit åt att gratulera mig till "inträdet i FRIHETEN
för fjorton dagar sedan". Jag hade ju fyllt pensionär.
Visst vet jag vad hon menar. Livet är hårt för de
flesta bland oss. Arbetet tar på ryggar och ben.
Armbågar och ögon för den som sitter vid tangentbord.
Många är rätt utslitna redan vid femtio. Någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>