Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apropå nekrologer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi brukade lyssna på The investigator i Paris 1955.
Jag hade den på en LP från Radio rarities. Särskilt Slas
älskade stycket. Jag fick Radioteatern att sätta upp det
på sjuttiotalet. Reuben Ship var en begåvad radioman.
Otto Schmink som i de himmelska nejderna går från
ära till ära allteftersom de misstänkta deporteras "dit
ner" blir dock själv tillslut ett offer. Stackars Kay
Glans! Men jag tror inte Anders hört The investigator.
– Det räcker inte att ha biskopen till morbror, säger
jag därför. Inte ens att ha Artur Lundkvist.
Anders och jag skrattar nu båda. Jag undrar vad
Anders berättar om mig för Kay Glans i den
redaktionen. Något lika roligt antar jag. De skrattar då över
kaffet och jag skrattar därför mot Anders en extra gång.
Jag tog upp frågan i TV. Gjorde ju en aktuell
kommentar där när Thomas Henriksson ansvarade för
ettans kultur. PEN-kollegernas handlande var skandalöst;
typiskt och eländigt. Kay Glans dög inte. Folke blev
rädd. Han är sådan. Det var som när han var med om
att fälla Proteaterns NJA-pjäs i radionämnden. Han
ringde mig efteråt.
– Plötsligt upptäckte jag att jag övertalats att gå med
på något jag aldrig i livet kunde tänka mig.
Han är en sådan som vill vara omtyckt. Jag rådde
honom att uppträda som en karl, som den norrlänning
han är och gå ut i pressen och säga som det var; han
hade gjort fel och ångrade sig.
Det gjorde han och för den hederlighetens skull fick
han löpa gatlopp.
Sedan dess har Folke inte vågat tala med mig. Jag
tvivlar på att han vågat säga det finare folket i PEN att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>