Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apropå nekrologer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det var han själv som upprört ringde mig och bad mig
ingripa. Men om han bryr sig om vad finare folk tycker
om honom — har svag ryggrad — är han dock en god
poet. Almqvist kan han också.
Men än är jag kändis. Hamnade på löpet när hjärtat
krånglade. Död nu skulle jag ännu platsa med
enspaltsbild på DN:s förstasida.
"Jan Myrdal död. Kultur & Nöjen, sidan B 2."
Vem som skulle skriva? Om jag hade vart död då för
fyra år sedan hade man nog bett Madeleine Gustafsson.
Hon känner mig sedan länge och har läst vad jag skrivit.
Men hon passar inte längre, Arne Ruth skulle misstänka
henne för onödig sympati. Någon annan, någon mer
gängse. Horace Engdahl till exempel. Någon privat
fiende är han inte. Vi känner inte varandra. Det skulle alltså
inte vara ett skandalöst val. Men ett lämpligt. Han har
aldrig förstått mer än en bråkdel av mina ord och det han
förstått har han inte tyckt om. Han passar. Och
tillräckligt anständig är han för att inte säga rakt ut vad han
tänker. Jag hörde honom tala högtidstal på Sven
Lindqvists sextioårsdag. Han formulerade sig helt oangripligt
på DN-svenska. Gun tittade på mig och fnissade.
Eller någon av de mindre och yngre. Zaremba till
exempel, nog skulle han kunna ljuga sig förstående. Lite
"å ena sidan" och "å andra sidan". Skit samma!
Fast det är nog i sista stund. Fortsätter jag att leva
ännu några år och skriver det jag vill skriva då
försvinner såväl enspaltsbilden som det officiella ljugandet.
Om jag inte själv ingriper. Jag minns ju hur det var för
Gunnar Ahlström. Hans liv ödelades då han skrivit en
lysande bok i fel tid. Det moderna genombrottet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>