Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Apropå nekrologer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nordens litteratur publicerades tre år för sent eller tjugo år
för tidigt. 1947 var det år då våra Otto Schmink höll på
att skapa Sveriges intellektuella femtiotal. Gunnar
Ahlström fick sin ära först i döendet. Nu ersätts han åter av
Otto Schmink. När han skulle dö bad han att få mig att
skriva eftermäle. Det gjorde jag. Vi kände inte
varandra. Men han visste att jag läst honom. För mig hade han
betytt mycket. Hans skildring av hur — varför! —
åttiotalet brast när det gick udenom sin sociala bas hjälpte
mig att fortsätta vara refuserad och inte bli femtiotalist.
Fast kanske liket Myrdal inte skulle kräva att någon
som läst honom med sympati skulle skriva om honom.
Om han hunnit säga ifrån innan han smällt av och
blivit kadaver, eller om liket kunnat titta upp och göra
sin röst hörd innan krematorieluckan öppnats, eller om
knallen när skallen exploderar kunnat verbaliseras och
höras ut genom luckan skulle det kanske sagt:
– Se på Arvid Fredborg, han är tolv år äldre än jag.
Han är inte död än. Men jag var nog den ende som
förmått skriva om honom och om den svenska
nationalismen på riktigt. Giv mig en kunnig motståndare.
Men en Kay Glans, en Lars-Olof Franzén, en Horace
Engdahl är inte rätt motståndare. Knappt fiender ens.
Det var ju på samma sätt när Gunnar Myrdal dött.
Han levde förbi sin tid. Helgon var han inte heller
utsedd till som Alva och Olof Palme. Man skrev lamt. Då
ingen annan skrev ordentligt om honom som människa
och vetenskapsman gjorde jag det.
Skriva sin egen nekrolog?
Fan heller. Att glutta i papperen deras kunde roa mig
men ett vet jag som försvinner som snön i förfjol; domen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>