Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mälarsommar 1989
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mig tyckte han om, Gun likaså men i övrigt kvittade
det med folk. Om barn inte visade respekt för honom
lärde han dem bättre. Människor var ju till för att passa
upp och ge honom föda. Kurremurr III tyckte särskilt
illa om folk som drack. Gäster i huset han inte
uppskattade gick han fram till och bet för att de skulle ge sig
iväg. Till det uppmuntrade jag honom i tysthet. Ty det
var utmärkt. Jag slapp göra bort mig genom att själv
köra iväg dem. Han hoppade upp på min axel när jag
gick upp i skogen. Satt där tung och lättjefull. Spände
med klorna och buffsade med nosen mot mitt öra och
sade: Vårt är ett kamratskap mellan män.
Någon betydelse för fågelbestånd och vilt hade han
inte. Sådant angick honom inte. När han härskade i
huset rörde han blott öronen något men öppnade
knappt ögonen när mössen hördes i väggarna. Jakt
intresserade honom överhuvudtaget inte. Kattor var hans
enda stora intresse. Kattor och slagsmål. Stor och ärrad
vandrade han fram på tunga tassar; de unga
katthanarna flydde och kattorna sjönk samman framför
honom. Var katta lade svansen åt sidan och kurrade djupt
ner i halsen när han bevärdigade dem med en blick.
Han blev distriktsbetäckare. Vilket mankön kände sig
inte som slappsvans i hans närhet? Jag tror katthataren
sköt honom i bittert hemlig avund. I varje fall var det
inte för viltvårdens skull han sköts. Han var ju känd i
bygden.
Men den tigrerade Missan som är mormor till denna
kull, hon är en musare. Hon kan ligga stilla och vänta
med spänd blick till dess offret kommer inom räckhåll.
Då slår hon. Inte ens om hösten när skogsmössen söker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
