Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mälarsommar 1989
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom tillbaka. Om man träffade en flicka på den där
extra veckan, kunde man sedan ringa upp henne när
man var tillbaka? Vad kom hon ihåg? Vad hände med
orsak/verkan om tiden kunde tänjas och krympas?
Men det var bara fantasi förstås. Men inte var jag
ensam om den inte. Att man är ensam om sina fantasier
tror man bara innan man börjat läsa.
När mina barn var i den åldern och jag fick syn på
min dotter där hon satt uppflugen i äppelträdet eller
min son där han låg på den blå soffan och bollade med
en tom Pommacflaska undrade jag om de inte just då
fantiserade på detta sätt. Men sådant kan man inte
fråga om. Jag avskydde själv vuxna som gick lös på mig
med burköppnare för att se hur jag såg ut inuti. Och
fantasierna berättade jag aldrig för någon. Aldrig!
Men tiden var alltid knapp. Någon restpost tid fanns
inte att beställa. Inga lådor med extra tid i något lager.
Inga dörrar i väggen. Då det inte fanns mer tid att hitta
blev man tvungen att välja. Det insåg jag. Skolan
slutade jag därför att gå till när jag var sexton för mer än
fyrtiofem år sedan eftersom den tog tid från studierna.
Jag hade att välja mellan att träla fram genom tråkiga
timmar där de få glittrande informationskornen var
sällsynta, ett par små blänk var skoldag på sin höjd, och
att sitta på biblioteket med hela rikedomen kring mig.
Det har jag aldrig ångrat även om lärare och föräldrar
och myndighetspersoner hoppade upp och ner runt mig
i något slags krigsdans när de upptäckte det. Jag hade
ju inte sagt något till någon. Det behövde man inte om
man bara gjorde det man beslutat.
De hotade mig med de hemskaste framtider. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
