Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omkväde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det där förstår du inte Jan. Men en gång kanske du
kommer att göra det.
Maj-Britt.
Ja, hon hade rätt, jag var nog rätt barnslig. Det skulle ta
många år innan jag förstod passioner. Om det nu var så
att hon verkligen var kär i mig. Det hade jag svårt att
förstå att någon kunde vara. Men hon var beredd att ta
strid för det mot hela familjen Myrdal.
– Hon hade bott hos dig i tre dagar då, sade Svenolle.
Men det blir inget nytt. Sådant skriver alla. Skriv om
det som visade sig vara viktigt för oss i livet sedan. Hur
gänget fungerade när vi var femton, sexton och jag hade
flyttat från Filipstad till Bromma och kom in i det. Du
hade tagit med dig Leadbelly och the Golden Gate
Quartet från Staterna. Först på sextiotalet började man
höra dem i Sverige. Vi spelade The washboard
serenaders med bambustift; Kazoo Moan och Tiger rag i ditt
rum. Konst hade du också fått med därifrån. De
amerikanska realisterna. Därtill hade du ju ditt intresse för
surrealisterna. Jag tänker fortfarande på den där tavlan
med stjärnkikaren. Och du talade om Dali. Dag var väl
den du talade mest med om böcker. Han höll på med
det klassiska: Goethe, Heine och Vilhelm Ekelund. Sten
hade sin speciella inriktning på Edgar Allan Poe, De
Quincey, Claude Farrére med "Opium", Pierre Louys
också. Men vars farsa känt Amelin i Göteborg och hade
några dukar som betydde mycket för mig. Lars som
hade fått hela det franska gratis. Alla kom vi med vårt.
Och politiken därtill.
– Det är det jag vill skriva om, sade jag. Knull är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>