Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från Hednatiden - III. Borglemningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
norra ändpunkten af en skogbeväxt ås, som på södra stranden
af Tisaren nedstupar i sjön med branta terrasslika bergväggar.
Mot vester har berget en nästan lodrät sida, men sluttar mot
öster och söder och är mycket lätt att bestiga, isynnerhet från
det senare hållet. Detta har föranledt bergsplattens befästande
med dubbla ringmurar. Den inre, som är 600 fot lång, har
nästan formen af en halfcirkel och omgifver bergsspetsen från
sydvest till nordvest. Yttermuren, eller utanverket, är 700 fot
lång och följer den inre murens lialfcirkelbågiga krökning till
ungefär två tredjedelar af dess längd, hvarefter han fortgår med
en rak arm till tvärstalpet på norra sidan. — Tre eller fyra
andra borgar ha äfven tillstymmelse till utanverk, men dessa
bestå i ingenting annat, än en barrikad af något bergpass, eller
en kortare mur till förstärkning af ringmuren, der uppgången
till berget är lättast.
Mången, som ser den ofantliga ringmuren kring toppen
på en brant klippa, dit man icke kan uppklättra utan stor mö-
da, frågar sig med förundran, huru menniskor kunnat samman-
hopa sådana stenmassor på ett så otillgängligt ställe. Saken
är mycket enkel. Det är bergstoppen sjelf, som lemnat den
erforderliga byggnadsstenen. Om man nemligen betraktar ber-
get innanför ringmuren, finner man i detsamma större och min-
dre urgröpningar, ofta flera fot djupa, med hvassare eller trub-
bigare kanter, som tydligt visa, att dessa fördjupningar i ber-
gets hjessa uppkommit genom utsprängning för att åtkomma
stenen. Sprängningarna åter ha påtagligen verkställts medelst
eld och vatten, en sprängningsmetod, som, om den användes
vintertiden, lär vara både lätt och ändamålsenlig. Det var så-
ledes icke brist på byggnadsämne, som hindrade våra forna
”borgherrar” att omgärda sin fristad med huru långa och höga
murar de behagade.
Den ringa omsorg, hvarmed murarna i allmänhet varit
lagda, gör, att de nu finnas nedrasade nästan öfverallt. På nå-
got enda ställe kan man emellertid se, att de varit uppstaplade
med någorlunda jemna utansidor. På insidan åter ha stenarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
